Jens Ergon fortsätter sin rapportering från Köpenhamnsmötet
Samtidigt som klimatförhandlingarna i Köpenhamn nu genomgått sin sista nattmangling – om möjligt för att förvandla toppmötet från regelrätt fiasko till ett försiktigt steg mot ett framtida klimatavtal under 2010 – cirkulerar ett läckt internt FN-dokument. I dokumentet, daterat i tisdags, konstateras att den klimatplan världens länder hittills presterat riskerar att leda till en global uppvärmning över 3 grader. Skillnaden mot att klara 2-gradersmålet sägs vara utsläppsminskningar motsvarande upp till 4.2 miljarder ton koldioxidekvivalenter.

”Om inte det återstående gapet på 1.9-4.2 miljarder ton kan slutas och Annex 1-länderna (världens i-länder) tar till kraftfulla åtgärder innan och efter 2020, så kommer utsläppen fortsätta längs en ohållbar väg som kan leda till koncentrationer av växthusgaser som är lika med eller större än 550 ppm, och med relaterade temperaturhöjningar på ungefär 3 grader”, står det bland annat i dokumentet.

Men egentligen är det inget nytt. Alla på plats i Köpenhamn vet att de åtaganden som hittills ligger på bordet är avsevärt mindre än vad som krävs för att undvika allvarliga klimatförändringar.
På Ställ Om och i Vetenskapsmagasinet har vi under hösten – och senast igår – rapporterat om det besvärande gapet mellan verkliga åtaganden att minska utsläppen och de politikernas retoriska löften att klara 2 gradersmålet. Skillnaden nu är att analysen är signerad FN.

Förnybar energi från vind, sol och biobränslen kan inte på långa vägar ersätta olja, kol och gas. Ska vi bli av med vårt fossila beroende krävs en storsatsning på kärnkraft eller solenergi från Sahara eller bådadera. Andra alternativ är att förändra vår livsstil rejält eller minska befolkningen på jorden. Den här drastiska slutsatser dras i boken ”Sustainable Energy without the hot air”, årets mest lästa bok i Storbritannien om energi och klimat.
Det är en bok som gått nästan obemärkt förbi i Sverige, trots att den tar upp energiproblematiken på ett nytt och annorlunda sätt med hjälp av en ny ” 40 Watts pedagogik”.

Författaren till boken, David MacKay, är professor i fysik vid Cambridge university i Storbritannien. Så här berättar han själv om upprinnelsen till boken:

David MacKay jämför all energianvändning med en 40 Watts lampa. Ett hett bad per dag t ex motsvarar fem stycken 40 Watts lampor som brinner dygnet runt året runt. En brittisk medborgare använder energi som motsvarar 125 stycken 40 W lampor som brinner hela tiden. Det motsvarar 125 kWh per dag och person. Frågan han ställer är: Hur kan man reducera antalet 40 Watts lampor?

Vindkraften har stor potential i Storbritannien och ett vindkraft kan försörja 200 personer. Idag finns det ca 2400 vindkraftsnurror, som ger tillräckligt med energi till ca 1/2 miljoner medborgare. Men trots detta kan inte all nuvarande energi från vind, våg och tidvatten ersätta mer än fyra av de 125 stycken 40 W-lampor som varje britt behöver varje dag.
Rent tekniskt är det inga problem att skaffa mer energi, men då behöver vi en ofantlig mängd nya kärnkraftverk. Idag har Storbritannien 10 kärnkraftverk, men det krävs 300 nya kärnkraftverk eller 600.000 vindkraftverk, som skulle täcka halva Storbritanniens yta, för att tillgodose behovet av energi som inte är fossil.

Författaren ville själv att bokens titel skulle vara ”Du får räkna ut det själv”.
Vad tror du om våra framtida möjligheter att producera energi tillräckligt för att behålla vår livsstil och vårt ekonomiska system som bygger på tillväxt med ständigt tillförsel av mer energi?

Bodil Appelquist
Ställ om:s tid som blogg har kommit till sitt slut nu efter Köpenhamnsmötet och vi på redaktionen ser tillbaka på nio månader av roligt, lärorikt och intressant arbete med den här bloggen. Under vår tid med Ställ om har redaktionen producerat över 300 inlägg kring kring energi, ekonomi, klimat och ekologi, och ni besökare har bidragit med över 5000 kommentarer kring våra inlägg. Antalet kommentarer på Ställ om har varit ovanligt många vilket visar att engagemanget kring dessa både nationella och globala frågor varit stort.

Vi avslutade vårt arbete med den här bloggen genom att göra TV-programmet ”Lösningar för framtiden”, som sändes lördagen den 12 december. Det programmet vill vi skicka med er alla som vårt ”testamente”. Vi träffade fem forskare som fick ge sina personliga förslag på hur vi ska kunna lösa framtidens utmaningar när det gäller klimatet.

Sammanfattningsvis kan man säga att framtiden ser ljus ut enligt dom fem forskarna i programmet. Det finns mängder av lösningar, men det krävs handling, och då inte minst politisk handling och politiskt mod. Något som blivit än viktigare efter misslyckandet i Köpenhamn. Bodil Jönsson, fysiker och författare avslutade programmet med att säga att det finns ingen väg tillbaka, det går inte att ställa tillbaka, vi kan bara ställa om!

Nu när vi står inför vårt avslut här på Ställ om så är det spännande att se tillbaka lite på det som varit och på vad som har engagerat er besökare mest. Det videoinlägg som haft flest läsare/lyssnare är en av våra framtidslösningar, nämligen den från meteorologen Pär Holmgren med rubriken ”Föd färre barn”. Det handlade om befolkningsfrågan kopplad till klimatet, en uppenbarligen känslig och högaktuell fråga i såna här sammanhang. Det textinlägg som haft flest läsare är ett med bl a Marit Paulsens ”Om ekologisk mat jämfört med konventionellt odlad”.
Det inlägg som lett till den längsta debatten i kommentarsfälten (över 500 kommentarer) har rubriken ”Tar du klimathotet på allvar” med över 500 kommentarer. Där har bland annat debatten om huruvida människan påverkar klimatet pågått intensivt.

Tittar man på Ställ om:s första sida och de ämnen som vi bevakat och belyst, så visar det upp ett brett spektrum. Vi har berört över 500 ämnen, där 84 inlägg handlat om energi, 69 om klimatfrågan, 27 om mat, 22 om olja osv.
Ställ om har ju redan genom sitt namn gjort tydligt att det vi sysslar med på den här bloggen är frågor kring omställning av samhället. Vi har haft det som en tydlig målsättning och vår utgångspunkt har hela tiden varit att omställning är nödvändig utifrån flera olika aspekter. Det handlar dels om klimatfrågan, dels om energifrågan. Att världen står inför en gigantisk utmaning, där omställning av våra samhällen är oundviklig om vi ska kunna minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt göra oss mer oberoende av fossil energi, är dom flesta överens om idag. Arbetet med att ställa om både i det lilla och det stora har redan börjat och kommer att fortgå.

Vi på Ställ om går nu vidare för att arbeta med klimat och energifrågor på annat sätt och vi vill tacka alla er besökare som gjort den här tiden med Ställ om till en spännande och utvecklande resa för oss alla.

Vi undrar förstås också vad ni besökare tyckt om den här tiden med Ställ om. Skriv här och berätta för oss och andra besökare. Ställ om, med alla inlägg och kommentarer, kommer att finnas kvar att söka sig fram på via bland annat SVT:s hemsida. Men från och med onsdag den 23 december stänger vi alla trådar, så passa på att kommentera vad ni tyckt om den här tiden nu!

Bodil Appelquist
Jens Ergon hemkommen från Köpenhamnsmötet:

Klimattoppmötet i Köpenhamn har redan beskrivits som ett monumentalt fiasko. Det var mer än så. Hela processen, med år av mödosamma klimatförhandlingar, var några få sekunder från totalt sammanbrott. Allt höll på att upplösas i atomer. Frågan är nu på vilket sätt klimatförhandlingarna kommer att resa sig ur dammet.

Toppmötets två sista dygn lär gå till historien. Sällan har ett så avgörande toppmöte avslutats på ett så förvirrat och bisarrt sätt. Egentligen började hela Köpenhamnsmötet fel, när ett läckt dokument avslöjade att de danska värdarna planerade ett avtalsförslag som med EU:s goda minne drev på för USA:s linje att skrota Kyotoavtalet. Resultatet blev en förtroendeklyfta – den rika och fattiga världen grävde sig allt djupare ner i skyttegravarna.

Kyotoprotokollets vara eller icke-vara har under året vuxit till en nyckelfråga. Kyotoprotokollet är det enda bindande avtal som finns för att åstadkomma utsläppsminskningar, och gör tydlig åtskillnad mellan rika och fattiga länder. Endast de rika så kallade Annex I-länderna ska enligt avtalet göra bindande åtaganden om utsläppsminskningar. Avtalets första period löper ut 2012. Tanken har varit att en ny period från 2012-2020 skall förhandlas fram. Men problemet har varit att USA stått utanför Kyoto. Många hoppades att Obama skulle ändra på detta. Men Obama har inrikespolitik att tänka på. USA har istället krävt ett nytt avtal där också Kina, Indien och de snabbt växande ekonomierna gör bindande åtaganden.

Rimligt, kan tyckas. Men rädslan och misstänksamheten från världens utvecklingsländer har varit stor för att ett helt nytt avtal skall bli betydligt mer urvattnat, med betydligt lägre krav på den rika världen. Liksom irritationen mot att de bud om utsläppsminskningar som den rika världen hittills presenterad varit på tok för små med alla rimliga mått mätt – med USA som mest flagranta exempel – liksom dom vaga löften om pengar för omställning och anpassning som presenterats.

Obama var hoppet
Under året som gått har EU valt att gå på USA:s linje. Konflikten har förblivit olöst och resultatet har utspelat sig i Köpenhamn. Låsning följdes av låsning och dödläget fördjupades under toppmötets andra vecka. Uppgivenhet förvandlades till regelrätt krisstämning. Den gnutta hopp om framsteg ställdes till slut – helt orealistiskt – till världens anländande regeringschefer och i synnerhet Obama.

USA presenterade genom Hillary Clinton en viss dörröppnare – man ställde upp på ambitionen att tillsammans med andra rika länder vaska fram 100 miljarder dollar per år 2020 för omställning och anpassning i den fattiga världen. Summan är visserligen långt mindre än vad många experter menar nödvändig, och det är oklart från vilka källor pengarna skall komma och vem som skall bestämma över dem – men utspelet ansågs enligt en del ingjuta hopp i dom haltande förhandlingarna. Kanske skulle man kunna vandra ifrån Köpenhamn med några försiktiga framsteg – och hopp om genombrott under 2010.

Men Obama ville annorlunda. De hundra miljarderna var USA:s enda kort. Och det ville man nyttja maximalt för att få Kina och världens utvecklingsländer att backa. När Obama höll sitt tal inför plenum under fredagen var det som om luften gick ur hela Bella Center. Inga nyheter, inte ett uns, inte ett dyft. Samtidigt mejslades det så kallade ”Copenhagen Accord” fram bakom lyckta dörrar – med USA:s och Kinas lägsta ambitionsnivåer som måttstock.

Och Obama lämnade toppmötet lika hastigt som han kom. På en presskonferens som kablades ut över hela världen deklarerade Obama att ett avtal mejslats fram – det var bara några få detaljer som återstod. I själva verket hade Obama och ledarna bakom överenskommelsen – för att citera en anonym delegat – slängt in en handgranat i Bella Center. ”Copenhagen Accord” briserade som en bomb och var nära att få hela klimatförhandlingarna att implodera.

Överenskommelsen saknar bindande åtaganden och talar enbart om att erkänna vetenskapens syn att ökningen av jordens medeltemperatur måste hållas under 2 grader. Det enda som krävs är att de deltagande länderna själva skall fylla i sina åtaganden under våren 2010 – de rika länderna i form av utsläppsminskningar till 2020, utvecklingsländerna i form av åtgärdsprogram. De enda siffror som finns med är egentligen de 100 miljarderna till 2020, och 30 miljarder i resursöverföring 2010-2012. Och inte minst: relationen mellan överenskommelsen och det nuvarande Kyotoavtalet är höljd i dunkel.

Kritiken lät inte vänta på sig.
- Obama har utraderat alla skillnader mellan honom och Bush, kommenterade Sudans och G77:s chefsförhandlare Lumumba Di-Aping under en improviserad presskonferens.

Vem Lumumba Di-Aping egentligen uttalade sig för var dock oklart. G77 hade inte ens officiellt delgivits överenskommelsen, enligt Lumumba. Förvirringen var stor. EU kallade till presskonferens, bara för att ställa in densamma när alla journalister fyllt lokalen till bristningsgränsen. Samtidigt var det uppenbart att utvecklingsländerna hade splittrats. Det var tillsammans med ledarna för Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika som Obama formulerat överenskommelsen. G77-gruppen förmådde under natten överhuvudtaget inte att samla ihop sina styrkor. Afrika och AOSIS, gruppen för små önationer, höll krismöten. Pressen att acceptera The Copenhagen Accord var enorm. Ilskan över dokumentets låga ambitioner och hur det kommit till lika stor.

Samtidigt som de flesta journalister lämnat Bella Center och världsmedia kablat ut Obamas överenskommelse tycktes det alltmer osäkert om ”Copenhagen Accord” i själva verket skulle överleva nattens avslutande plenum – där alla beslut fattas med konsensus.

Mycket riktigt vägrade de så kallade ALBA-länderna (Bolivia, Venezuela, Nicaragua och Kuba) tillsammans med Sudan och den lilla önationen Tuvalu – det land som ligger närmast att slukas av stigande havsnivåer – att ställa sig bakom överenskommelsen. De sex länderna anklagade Obama och ledarna bakom överenskommelsen för att agera odemokratiskt, köra över FN-processen och pracka på alla ett urvattnat avtal med på tok för låg ambitionsnivå och utan bindande åtaganden.

- Vi har fått reda på det här dokumentet genom media. Och nu får vi en knapp timme på oss att acceptera vad ett fåtal stater kommit överens om. Det är fullständigt oacceptabelt, sade Bolivias chefsförhandlare Pablo Solon.
- Vad det här dokumentet kräver är varken mer eller mindre än att Afrika signerar en självmordspakt, dundrade Lumumba Di-Aping.

Kina och de andra stora utvecklingsländerna teg – utan ansatser att stötta överenskommelsen. Timmarna gick. Diskussionen blev allt hetare. Tänk på alla pengar som erbjuds, vädjade Storbritanniens miljöminister David Milliband, som hastigt fått stiga upp ur sängen när nyheten om motståndet mot uppgörelsen blev känt. Mötets ordförande, den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen, försökte – mot all praxis – få delegaterna att avstå från konsensusbeslut – bara för att snabbt upplysas att en sådan förändring i sin tur skulle kräva konsensus. Till slut förklarade Rasmussen stammande att det nog trots allt inte fanns konsensus bakom ”Copenhagen Accord”. Obamas överenskommelse var på väg att dissas av FN-systemet.

Copenhagen Accord
USA:s och Storbritanniens delegater bankade frenetiskt i bänkarna. Storbritanniens David Milliband begärde att mötet ajournerades. Under pausen sparkades Rasmussen från ordförandeskapet och Milliband, USA:s förhandlare och FN-ledningen sydde ihop nödlösningen: ”Copenhagen Accord” antogs inte av mötet – istället ”noterades” dokumentet och en lista lades till över vilka länder som stödde dokumentet.

Toppmötet räddades från totalt sammanbrott. ”Copenhagen Accord” lever vidare och Obamas och andra regeringschefers ansikte räddades från förnedring – men konsekvenserna av det formidabla fiaskot i Köpenhamn är alltjämt oklara. Vilken status har ”Copenhagen Accord”? Hur förhåller sig överenskommelsen till Kyotoprotokollet och de officiella FN-förhandlingarna? Frågorna från de hålögda delegater som varit vakna 48 timmar i sträck hopade sig under lördagseftermiddagen inför toppmötets avslutning under lördagseftermiddagen. Och svaren finns knappast ännu.

Forskarnas dom är bitter. Det är oklart om ”Copenhagen Accord” ens kan sägas säkra de 3.5 graders uppvärmning som förhandlingsbuden från världens länder under och inför Köpenhamnstoppmötet hittills pekat mot. Ledande frivilligorganisationer som Oxfam och Friends of The Earth kritiserar överenskommelsen för att vara under all kritik och varnar för att utfallet i Köpenhamn riskerar att underminera hela FN-processen och utradera decennier av klimatförhandlingar. Och frustrationen bland utvecklingsländernas delegater är stor:

- Jag är mycket besviken. Toppmötet i Köpenhamn är det absolut värsta jag har varit med om. Om inte de här förhandlingarna kan föras på ett betydligt mer rättvist och demokratiskt sätt så har jag svårt att se hur vi ska komma någonstans, konstaterade Grace Akumu, delegat för Kenya och ordförande i Climate Network Africa.

Det positiva då? Jo, Obama har möjligen, möjligen utökat sina chanser att driva igenom det förslag för att minska USA:s utsläpp som nu ligger och stampar i senaten. Men prislappen har varit extremt hög. Det stora hoppet står snarare till allmänheten – gemene man. Världens ögon har varit fokuserade på Köpenhamn. Irritationen över det beklämmande utfallet lär knappast gå obemärkt förbi. I Sverige växer miljöpartiets opinionssiffror. På Köpenhamns gator samlades 100.000 för att kräva ett ambitiöst och rättvist klimatavtal. Trots en säregen polisiär insats och ett toppmöte där till slut nära nog samtliga frivilligorganisationer av ”säkerhetsskäl” förpassades från förhandlingslokalerna i Bella Center framstår den klimatrörelse som nu äntrade scenen i Köpenhamn som ett av de hoppingivande embryon som finns – för utan ett växande tryck på hemmaplan lär framstegen under nästa års förhandlingar – på vilket sätt de nu kommer att föras – förbli små och otillräckliga.

Jens Ergon
SVT Vetenskap

Bodil Appelquist
Ställ om:s tid som blogg har kommit till sitt slut nu efter Köpenhamnsmötet och vi på redaktionen ser tillbaka på nio månader av roligt, lärorikt och intressant arbete med den här bloggen. Under vår tid med Ställ om har redaktionen producerat över 300 inlägg kring kring energi, ekonomi, klimat och ekologi, och ni besökare har bidragit med över 5000 kommentarer kring våra inlägg. Antalet kommentarer på Ställ om har varit ovanligt många vilket visar att engagemanget kring dessa både nationella och globala frågor varit stort.

Vi avslutade vårt arbete med den här bloggen genom att göra TV-programmet ”Lösningar för framtiden”, som sändes lördagen den 12 december. Det programmet vill vi skicka med er alla som vårt ”testamente”. Vi träffade fem forskare som fick ge sina personliga förslag på hur vi ska kunna lösa framtidens utmaningar när det gäller klimatet.

Sammanfattningsvis kan man säga att framtiden ser ljus ut enligt dom fem forskarna i programmet. Det finns mängder av lösningar, men det krävs handling, och då inte minst politisk handling och politiskt mod. Något som blivit än viktigare efter misslyckandet i Köpenhamn. Bodil Jönsson, fysiker och författare avslutade programmet med att säga att det finns ingen väg tillbaka, det går inte att ställa tillbaka, vi kan bara ställa om!

Nu när vi står inför vårt avslut här på Ställ om så är det spännande att se tillbaka lite på det som varit och på vad som har engagerat er besökare mest. Det videoinlägg som haft flest läsare/lyssnare är en av våra framtidslösningar, nämligen den från meteorologen Pär Holmgren med rubriken ”Föd färre barn”. Det handlade om befolkningsfrågan kopplad till klimatet, en uppenbarligen känslig och högaktuell fråga i såna här sammanhang. Det textinlägg som haft flest läsare är ett med bl a Marit Paulsens ”Om ekologisk mat jämfört med konventionellt odlad”.
Det inlägg som lett till den längsta debatten i kommentarsfälten (över 500 kommentarer) har rubriken ”Tar du klimathotet på allvar” med över 500 kommentarer. Där har bland annat debatten om huruvida människan påverkar klimatet pågått intensivt.

Tittar man på Ställ om:s första sida och de ämnen som vi bevakat och belyst, så visar det upp ett brett spektrum. Vi har berört över 500 ämnen, där 84 inlägg handlat om energi, 69 om klimatfrågan, 27 om mat, 22 om olja osv.
Ställ om har ju redan genom sitt namn gjort tydligt att det vi sysslar med på den här bloggen är frågor kring omställning av samhället. Vi har haft det som en tydlig målsättning och vår utgångspunkt har hela tiden varit att omställning är nödvändig utifrån flera olika aspekter. Det handlar dels om klimatfrågan, dels om energifrågan. Att världen står inför en gigantisk utmaning, där omställning av våra samhällen är oundviklig om vi ska kunna minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt göra oss mer oberoende av fossil energi, är dom flesta överens om idag. Arbetet med att ställa om både i det lilla och det stora har redan börjat och kommer att fortgå.

Vi på Ställ om går nu vidare för att arbeta med klimat och energifrågor på annat sätt och vi vill tacka alla er besökare som gjort den här tiden med Ställ om till en spännande och utvecklande resa för oss alla.

Vi undrar förstås också vad ni besökare tyckt om den här tiden med Ställ om. Skriv här och berätta för oss och andra besökare. Ställ om, med alla inlägg och kommentarer, kommer att finnas kvar att söka sig fram på via bland annat SVT:s hemsida. Men från och med onsdag den 23 december stänger vi alla trådar, så passa på att kommentera vad ni tyckt om den här tiden nu!

Bodil Appelquist, Martin Saar, Anders Nord, Kristofer Sjöholm och Anna Schytt

Internetlån innebär att man tar ett lån och ansöker om det via en website på Internet. Internetlån är ofta på ganska små belopp, det kan handla om att låna 1000 kronor eller att låna 5000 kronor. Gemensamt för de flesta Internetlån är att det handlar om små belopp som går mycket snabbt att låna. Oftast handlar det om att man har pengarna inom en timme från det att man han ansökt om lånet.

Internetlån kallas ofta för smslån eftersom man brukar identifiera sig med hjälp av ett sms, man ansöker om lånet, långivaren skickar ut ett sms där beloppet står, t.ex. 500 kronor och sedan godkänner du genom att svara på smsmet. En annan metod är att du skickar ett sms med t.ex. texten ”låna 4000 kronor” och så får du svar med en kod som du skriver in på långivarens webbplats. Processen är mcyekt snabb, moderna kreditsystem gör att långivarna ser diret om du är godkänd för att låna pengar och om du är det så sätts pengarna in på ditt bankkonto redan samma dag. Återbetalning sker inom 30 dagar och för lite större belopp på upp till 90 dagar. Internetlån är förmodlgien en av framtidens vanligate låneformer och det är en kreditprodukt som har kommit för att stanna!

Förr i tiden tog de som behövde låna pengar ett banklån på banken, storbanker som SEB levde gott på folks lojalitet gentemot sina banker. Man hade respekt för bankerna och räknade dem nog inte som företag utan snarare som myndigheter och man fick för allt i världen inte bli ovän med ”sin bank”.

Den tiden är förbi, storbankerna måste nog akta sig för nu växer det upp helt andra aktörer på marknaden för lån, de erbjuder allt från snabblån till större lån och man ansöker om och får lånen godkända direkt via internet eller över telefon. Den här typen av lån växer explosionsartat och storbankerna har svårt att följa med. De har ett gammaldags tänk och synen på hur man skall hantera kudner är fortfarnde någon ”von üben”. Ganska intressant utveckling faktiskt, så hur det blir i framtiden får vi se. Intressant är det i alla fall.

En bild säger mer än 1000 ord som man brukar säga. Den här bilden är från en av uppstickarna och den visar vad den normala inställningen är till storrbankernas krångliga utlåningssystem. Det är ofta mycket byråkrati förknippat med med att ta lån på en bank. Desutom måste man oftast tala om vad du skall använda pengarna till när du lånar via en bank. Det kanske inte är så roligt alltid, man vill ju vara fri att göra som man vill, så länge man betalar sina skulder så borde ju allt vara fine kan man tycka.

Att låna pengar med ett smslån är en relativt rationell lösning på tillfälliga ekonomiska svårigheter. Det handlar ofta om att lösa en akut situation genom att ta ett lån. DEn här typen av lån kallas för sms lån därför att man från början använde mobiltelefonen för att verifiera lånet. Nu finns del fler sätt att verifiera lånen och man söker dem nästan alltid via Internet så egentligen kanske man skall prata om Internetlån, iställer för smslån.

Hur som helst, ett smslån kostar ungefär 25% att ta, det vill säga att om du lånar 4000 kronor så får du betala 1000 kronor i räntor och avgifter. Ett bra tillfälle att ta ett sådant lån på är t.ex. om du hittar ett riktigt bra erbjudande på en resa. Säg att det är andra veckan i en månad och du sparar pengar till en resa. Då ser du ett specialerbjudande på precis en sån resa som du är intresserad av och den är ca 10000 kronor billigare än du har räknat med. Problemet är att erbjudandet slutar gälla den 20 i månaden och du saknar precis den summan som saknas. Vilket du kan reglera när du får lön (du har redan budgeterat för detta). Då kan du ta ett smslån som täcker upp det saknade beloppet, säg att det handlar om 4000 kronor. Då kommer du att spara 9000 kronor på att ta ett sms lån. Det är sånna här tillfällen som gör att små lån har ett berättigande och gör dem till en ganska bra kreditprodukt.

 Låna pengar med ett mikrolån, om du behöver ett snabbt tillskott i kassan, mikrolån innebär som du säkert vet att man lånar ett relsativt litet belopp med kort löptid. Den vanligaste löptiden för ett mikrolån är 30 dagar, med vissa långivare erbjuder återbetalning på upp till 90 dagar. Ett Mikrolån är oftast inte större än 12000 kronor och det vanligaste beloppet är mirkolån på 4000 kronor.

Den summan ändras då och då, bland annat beroende på konjunkturens svängningar och vilken säsong det är. På sommaren är det t.ex. vanligt att man lånar lite extra för att dryga ut semesterkassan, så kallade semesterlån. Mikrolån kallas även för snabblån eller smslån, det är alltså sama typ av lån. Mikrolån är väl egentligen den bästa benämningen på lånen, eftersom det ju handlar om små belopp. En del kallar dem för internetlån, men det är lite missvisande eftersom man kan låna upp till 350000 kronor och mer genom att ansöka om lånen via Internet. Smslån är lite missvisande eftersom man mer och mer går ifrån sms som identifieringsmodell. Många långivare använder e-legitimation för att identifiera en låntagare.

Låna med pinkod

När man har tagit ett lån brukar man få ett konto hos långivare och kan då enkelt ansäka om lån med en pinkod. Det är smart att jämföra olika långivare av mirkolån för att se vilken som är billigast, t.ex. genom att besöka någon annan av alla de jämförelsesiter som finns inom segementet mikrolån. När du väl fått din pinkod är du alltså betrodd av det långivande företaget och du kan återkomma med jämna mellanrum för att fylla på kassan. Via inlogget i deras system kan du även se aktuellt skuldsaldo, aktuell skuld nästa betalningstillfälle och liknande uppgifter. Så lycka till nu med att låna pengar!

Med drygt två veckor kvar till nästa lön har jag mer eller mindre tömt mitt bankkonto. Vet helt ärligt inte vad jag egentligen har lagt pengarna på, men helt klart är att jag borde ha varit lite sparsammare. Men att gå på krogen 2-3 ggr i veckan är inte billigt, det har jag i alla fall kommit fram till.

För att klara resten av månaden är jag i behov av ett akut snabblån. Nu tänker ni säkert: ”vilke fåne som tar ett snabblån bara för att han inte kan hålla i pengarna”. Men sanningen är att jag inte har något val. Har knappt råd till mat.

Har kollat runt en del efter lämpliga sidor som lånar ut pengar snabbt och har kommit fram till att det är bäst att använda sig av en jämförelsetjänst. En sida som jämför kreditgivare kan du läsa mer om här. Enligt den sidan är Vivus den mest prisvärda aktören på lånemarknaden, och jag har inte hittat någon billigare på en annan sida – så förmodligen stämmer det.

Men vad har ni att säga om snabblån, som också kallas mikrolån och smslån. Är det en bra idé eller fullständigt vansinnigt? Som tidigare nämnt, jag måste mer eller mindre ta ett snabblån. Har ingen poolare som är villig att låna ut 3000-4000 bara sådär. Kanske beror på att alla mina kompisar nästan uteslutande är studenter och festar bort cashen lika fort som jag.