Hur ska vi fördela ansvaret mellan rika och fattiga länder när klimatproblemen ska lösas? Det här är en av dom frågor som är svårast att lösa under Köpenhamnsmötet som pågår just nu. I måndags bröt ju förhandlingarna samman i Köpenhamn efter att utvecklingsländerna utkrävde större ansvar från dom utvecklade länderna genom en förlängning av Kyotoprotokollet.
Frågan om ansvar för klimatproblemen hänger tätt samman med frågan om tillväxt. Kan vi ha tillväxt och ändå minska utsläppen av växthusgaser?

En som länge engagerat sig i frågor om tillväxt och konsumtion är samhällsforskaren Christer Sanne. Han menar att tillväxten är det största hotet mot klimatet. Fattiga länder behöver tillväxt men vi som redan lever i ett överflöd måste stå tillbaka för att dom fattiga länderna ska kunna utvecklas. Och att vår efterfrågan här i den rika världen skapar arbetstillfällen och tillväxt i utvecklingsländerna är en myt, menar Christer Sanne.

Vad tycker du? Kan vi ha tillväxt även i den rika världen? Är minskad arbetstid ett sätt att minska belastningen på miljön? Kommentera här på Ställ om:
Läs hela inlägget här »

- vad ger egentligen ett klimatavtal?

Året är 1997 och världens länder enas om att utsläppen av växthusgaser ska minska. Dom rika länderna lovar att som helhet minska sina utsläpp med drygt 5 procent, EU åttar sig en minskning på 8 procent. Under åren 2008-2012 ska målen vara uppnådda. Men redan nu kan man se att det är många länder som inte klarar sina åtaganden. Istället har dom ökat sina utsläpp dramatiskt. Totalt har utsläppen gått upp med 30% sedan 1997. Svante Axelsson, generalsekreterare för Svenska naturskyddsföreningen, tycker att trots Kyotoavtalets svagheter så var det bättre än inget avtal alls. Här kan du se intervjun med honom – från Rapport 19:30.

Värst i klassen är Spanien som ökat sina utsläpp av växthusgaser med 62% jämfört med basåret 1990. Kanada, Australien, Finland, Japan och Norge klarar heller inte hemläxan. Men Kyoto var bara uppvärmning – det är nu i Köpenhamn det gäller.
Läs hela inlägget här »

Snart löper Kyotoprotokollet ut. Klimatmötet i Köpenhamn ska staka ut det fortsatta arbetet, men blir det framgång eller fiasko? Dragkampen är hård och förmötena avlöser varandra. I slutet av juni träffades ledande experter och beslutsfattare från hela världen i Tällberg i Dalarna. Tolv av deltagarna där möts nu i Storforum som sänds i Kunskapskanalen på måndag den 31 augusti och programledare Henrik Ekman kunde inte vara nöjdare…

- Om man fick önska fritt vilka människor som skulle vara med i världens bästa klimatdebatt så skulle man önska de gäster som vi fått med oss i Storforum: Efter Kyoto, säger den mångårige vetenskapsjournalisten Henrik Ekman.

Storforum sänds i Kunskapskanalen måndag 31 augusti 2009 kl 20.00 – 22.00. Efter det kan ni se det här i SVT Play.

Läs hela inlägget här »

Är det inte en snurrig värld som vi skapat, där produktion, konsumtion och ständig ekonomisk tillväxt är det som är viktigt  för samhället. Idag utgör det grunden för vår välfärd, men har samtidigt blivit en börda för oss med allt större utsläpp.

Trösten är väl att detta endast är möjligt så länge vi har billig fossil energi som kol, olja och fossilgas. Mycket tyder på att denna utveckling närmar sig sitt slut och ersätts av något annat, både på grund av stigande oljepriser och tuffa utsläppsmål.

Läs hela inlägget här »

Den som trodde att miljöaktivism enbart handlade om att demonstrera eller klättra på kolkraftverk får tänka om. I ett internationellt projekt har personer från miljöorganisationer världen över funnits på plats för att följa klimatförhandlingarna i Bonn. Vi pratade med två av dem via Skype.

Annika Oscarson och Jonathan Sundqvist är två av de som funnits på plats i Bonn för att följa klimatförhandlingarna som avslutades i dag. De ingår i projektet Adopt a negotiator som initierats av nätverket Global Campaign for Climate Action, där miljöorganisationer som bland annat WWF och Oxfam ingår. Syftet är att öka uppmärksamheten kring de klimatförhandlingar som pågår inför det stora klimatmötet i Köpenhamn i december. Via en blogg på projektets hemsida har man kunnat följa förhandlingarna dag för dag. Här kan man bland annat läsa en kommentar från den svenska chefförhandlaren Anders Turesson om huruvida mötet lett fram till det han önskat eller inte.

Marie-Louise Kristola, programledare och bloggare för Klotet, ger en målande bild av hur bloggosfären fungerar. Nästan som en levande organism. Vi träffade henne på Miljöbloggforum för att prata om bloggarnas roll i politiken - och om varför Sveriges Radio gett sig ut på banan i bloggosfären.

Marie-Louise Kristola är programledare och bloggare för Vetenskapsradions Klotet. Programmet började sändas i januari i år men redan i december 2008 startade bloggen.

Den här veckan handlade Klotet bland annat om GMO, som också varit temat på den stafett som pågått på bloggen. Kolla in inläggen från de fyra stafettdeltagarna och lyssna på programmet här.

Foto och redigering av inslaget: Mette Landfald

Två eller tre nobelpristagare. Och framstående forskare inom alternativa energikällor. Det är några av de som kommer att delta i toppmötet kring avfall och energi i Stockholm i höst. Det berättar Rapport i dag.

Målet med toppmötet i Stockholm är att forskarna ska komma med förslag inför det stora klimatmötet i Köpenhamn i december.  Samtalen kommer att kretsa kring enerikällor och avfall. Bakom förberedelserna står Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, i Stockholm. Sven Kullander, som är ordförande för energikommittén i KVA, säger till Rapport att man vill få forskarnas syn på vilka vägar som är bäst för att minska utsläppen av koldioxid.

Michael Zammit Cutajar från Malta ska leda arbetet inom FN och lotsa fram ett nytt Koytoavtal. I början av april ska han formulera vilka frågor som länderna inte är överens om. I juni ska de första förhandlingstexterna läggas fram. Miljöaktuellt har listat knäckfrågorna inför mötet.

Förväntningarna är stora, men det finns en gräns för hur långt de olika länderna kan sträcka sig. Det går att identifiera tolv huvudfrågor som måste lösas, men räcker det för att börja ställa om:

1. Gemensam vision
2. Klimatmål
3. Utsläppsmål
4. Ökat engagemang för utsläppsminskningar
5. Fördelning av börda mellan i- och u-länder
6. Åtgärder i u-länder
7. Hindra avskogning
8. Ökat engagemang för anpassning
9. Teknisk utveckling
10. Finansiering av klimatåtgärder
11. Flexibla mekanismer
12. Den privata sektorns medverkan

I DN Opinion i söndags får man läsa en artikel av Jenny Jewert om regeringens miljöpolitiska propositioner. Vi får veta att ”det trots allt är rätt långt kvar till det viktiga klimatmötet i Köpenhamn i december, då en efterföljare till Kyotoavtalet ska skisseras”.

Är det inte så att tiden närmast håller på att rinna ut?  Förhandlingarna om ett nytt Koytoavtal har redan pågått många månader både i Bryssel och i Poznan. När vi väl är framme i Köpenhamn i december, då ska ett nytt Kyotoavtal beslutas som sedan ska börja gälla från 2012.  

Innehållet i den miljöpolitiska ketchupeffekten är allt annat än välsmakande om man ska tro på reaktioner från olika miljöorganisationer. Naturskyddsföreningen t ex tycker att ambitionen är för låg och menar att forskarnas krav borde följas, att vi ska minska våra utsläpp med minst 40 % på hemmaplan och 40 % i andra länder. Svenskt Näringsliv är däremot av en annan uppfattning.

Nog skulle Sverige som Jenny Jewert skriver ”ha stärkt sin position inför förhandlingarna” och ”axlat ett ledarskap som har goda chanser att inspirera” om vi  gått i första ledet och tagit vår andel av de historiska utsläppen som skett före 1990, plus de utsläpp som sker i de länder som vi importerar produkter ifrån. Två realiteter vi gärna glömmer bort. Sverige är nämligen nettoimportör av växthusgaser.

De historiska utsläppen innebär en inbygd konflikt mellan länderna i Nord och länderna i Syd och kommer att bli en knäckfråga under förhandlingarna om ett nytt Kyotoavtal.

Aftonbladet skriver att ”Kina och USA är de värsta klimatskurkarna. De står för över 40 % av alla växthusgaser.” Är det rätt eller fel? Båda länderna har vägrat sänka sina utsläpp (inte skrivit på Kyotoprotokollet), men av helt olika orsaker.

Stockholm Environmental Institute och Johan Rockström har tagit fram en modell – GDR, Greenhouse Development Rights. I denna försöker man fördela de historiska utsläppen enligt grundprinciperna i FN:s klimatkonvention och rätten till utveckling för länder i Syd. Enligt GDR kommer Sveriges andel vara 0,51 % av den globala totalen 2010. Lika stor som Indiens! USA:s och Kinas ansvar kommer att ligga på 33 % respektive 5,5 %.

Så det är skillnad på skurkar och skurkar!