I veckan samlades 140 av världens ledare för ett klimattoppmöte i New York och ett senare G 20-möte i Pittburgh, torsdag och fredag. Det finns  en stor oro för att klimatförhandlingarna kört fast och att klimatkonferensen i Köpenhamn kommer att bli ett fiasko. Ännu har inga rapporter kommit om något genombrott i förhandlingarna.

I FN:s generalförsamling framträdde under tisdagen president Barack Obama, den kinesiska presidenten Hu Jintao, Maldivernas president Mohammed Nashed m fl, och man kan konstatera: De är överens om vad som behöver göras, hur bråttom det är och att klimatförändringen är en global utmaning. Däremot är finansieringen en svår nöt att knäcka, liksom hur mycket de olika länderna ska betala för att minska utsläppen. Det borde ju vara lätt att räkna ut. Ju mer utsläpp desto mer kostar det.

Men här krånglar det till sig! Ska vi räkna in de historiska utsläppen som skett, före 1990? Och hur ska vi räkna och fördela dagens utsläpp? Här är varken Kina eller Indien överens med USA och EU.

Läs hela inlägget här »

Ramanathan Veerabhadran, professor vid Scripps Institution of Oceanography i San Diego och den som upptäckte de ”bruna molnens” stora betydelse för klimatet, lanserar nu ett eget projekt för att stoppa utsläppen av sotpartiklar. Han anser att FN:s klimatpanel IPCC inte tillräckligt tydligt redovisat sotpartiklarnas bidrag till växthuseffekten. Därför riskerar vi nu missa chansen att snabbt minska jordens uppvärmning.

Veden bov i dramat
Dilemmat är att de bruna moln av smog som omger världens städer är sammansatta av olika slags partiklar, aerosoler. Där finns reflekterande, vita partiklar från framförallt svavelutsläpp. Dessa kyler jorden genom att ljus reflekteras ut från atmosfären. Men i de bruna molnen finns också sotpartiklar som absorberar ljus och därmed bidrar till jordens uppvärmning.

Sotpartiklarnas bidrag till växthuseffekten har i IPCC:s sammanfattning maskerats genom att de bakats ihop med de kylande svavelpartiklarna. Och problemet är inte begränsat till städerna. På landsbygden i tredje världen används ofta ved för både matlagning och uppvärmning, och utsläppen av sotpartiklar blir enorma.

Enligt Veerabhadran står sotpartiklar för mellan 20 och 50 procent av den just nu pågående uppvärmningen av jorden. Och eftersom sotpartiklar är kortlivade, de tillbringar bara några veckor i atmosfären innnan de försvinner, skulle minskade utsläpp få effekt direkt.

Nya ugnar för matlagning
- Genom att eliminera sotutsläppen kan vi köpa oss tid. Men det får inte bli en ursäkt för att låta bli att skära ner på koldioxidutsläppen, säger Ramanathan Veerabhadran.

Enligt hans beräkningar skulle två tredjedelar av sotpartiklarna försvinna från atmosfären om man i länder som Indien och Kina slutade använda ved för matlagning. Därför har han nu startat ett projekt på den indiska landsbygden för att introducera nya ugnar med effektivare förbränning samt soldrivna ugnar. Den stora utmaningen anser han är att motivera redan fattiga människor till bytet och att finansiera omställningen.

- De här människorna borde få något slags ”kolkredit” så att de tjänar ekonomiskt på att byta till ny teknik, säger Veerabhadran.

Aftonbladet skriver att ”Kina och USA är de värsta klimatskurkarna. De står för över 40 % av alla växthusgaser.” Är det rätt eller fel? Båda länderna har vägrat sänka sina utsläpp (inte skrivit på Kyotoprotokollet), men av helt olika orsaker.

Stockholm Environmental Institute och Johan Rockström har tagit fram en modell – GDR, Greenhouse Development Rights. I denna försöker man fördela de historiska utsläppen enligt grundprinciperna i FN:s klimatkonvention och rätten till utveckling för länder i Syd. Enligt GDR kommer Sveriges andel vara 0,51 % av den globala totalen 2010. Lika stor som Indiens! USA:s och Kinas ansvar kommer att ligga på 33 % respektive 5,5 %.

Så det är skillnad på skurkar och skurkar!