Miljöpolitiska ketchupeffekten allt annat än välsmakande
I DN Opinion i söndags får man läsa en artikel av Jenny Jewert om regeringens miljöpolitiska propositioner. Vi får veta att ”det trots allt är rätt långt kvar till det viktiga klimatmötet i Köpenhamn i december, då en efterföljare till Kyotoavtalet ska skisseras”.
Är det inte så att tiden närmast håller på att rinna ut? Förhandlingarna om ett nytt Koytoavtal har redan pågått många månader både i Bryssel och i Poznan. När vi väl är framme i Köpenhamn i december, då ska ett nytt Kyotoavtal beslutas som sedan ska börja gälla från 2012.
Innehållet i den miljöpolitiska ketchupeffekten är allt annat än välsmakande om man ska tro på reaktioner från olika miljöorganisationer. Naturskyddsföreningen t ex tycker att ambitionen är för låg och menar att forskarnas krav borde följas, att vi ska minska våra utsläpp med minst 40 % på hemmaplan och 40 % i andra länder. Svenskt Näringsliv är däremot av en annan uppfattning.
Nog skulle Sverige som Jenny Jewert skriver ”ha stärkt sin position inför förhandlingarna” och ”axlat ett ledarskap som har goda chanser att inspirera” om vi gått i första ledet och tagit vår andel av de historiska utsläppen som skett före 1990, plus de utsläpp som sker i de länder som vi importerar produkter ifrån. Två realiteter vi gärna glömmer bort. Sverige är nämligen nettoimportör av växthusgaser.
De historiska utsläppen innebär en inbygd konflikt mellan länderna i Nord och länderna i Syd och kommer att bli en knäckfråga under förhandlingarna om ett nytt Kyotoavtal.
Ämnen: GDR, Köpenhamnsmötet, Kyotoprotokollet
Kommentera: Kommentering avstängd








