Begreppet miljöbil är en mycket märklig skapelse. En bil kan väl aldrig bidra till en bättre miljö? Jag tror att det bara är vi i Sverige som använder begreppet miljöbil. Vi har helt sonika på papperet bestämt att alla bilar som släpper ut mindre än 1,2 kg/mil per definition är en miljöbil.
Honda Civic.
I andra länder pratar man om hybrid och bifuel, vilket egentligen är ärligare och tydligare, då transportproblematiken i de flesta länder har reducerats till ett bränsleproblem. Vilket är en alldeles för snäv syn på bilens utsläpp och bidrar till flera märkliga politiska beslut.
Just nu stirrar vi oss blinda på vad som kommer ut ur avgasröret. Hur stora utsläppen är när vi kör bilen och valet av bränsle. Och det är ju bra, men som sagt det räcker inte. Dessutom är det direkt vilseledande att som många motorjournalister gör, att höja elbilen till skyarna, genom att redovisa 0 (noll) gram utsläpp från en elbil. För det första behövs det energi för att producera ny energi oavsett typ av bränsle. Och det ger utsläpp. För det andra materialiseras inte bilen av sig själv och helt plötsligt blir en bil, utan det behövs mycket energi för att ta fram material för tillverkningen, t ex. stål, plaster, aluminium, spårämnen etc. Det ger också utsläpp.
Ska vi kunna greppa bilens totala klimatpåverkan måste vi alltså väga in de utsläpp som sker när man tar fram bilen, från råvaror, vidareförädling, tillverkning inkl bilens återvinning. De livscykelanalyser som gjorts på bilar kommer från bl a från Toyota och Honda. University of California har gjort en undersökning på Honda Civic Hybrid ,som visar att utsläppen från material, ihopsättning och distribution till bilhandlaren inkl återvinning är 7.72 ton koldioxid. Naturvårdsverkets rapport 5414 och en beräkning med hjälp av det holländska Energi Analys Programmet (EAP) pekar åt samma håll, minst 10 ton koldioxid. Oavsett om det är en så kallad miljöbil eller vanlig bil. Det är lika mycket koldioxid som en normalsvensk släpper ut per år enligt Naturvårdsverket.
Medelbilens utsläpp i Sverige är 1,8 kg/mil och den rullar 1250 mil per år. Genom att byta till en s k miljöbil minskar vi våra utsläpp med ca 0,7 kg per mil. Det varierar för olika miljöbilar, men fortfarande släpper bilen i detta fall ut 1,1 kg per mil, när den körs. Vår nyinköpta ”miljöbil” har alltså ca 8.000 kg CO2 i bagaget när den rullar ut från bilhandlarn. Dessa utsläpp måste först räknas av innan bilen börjar ge mindre utsläpp. En enkel kalkyl visar att den måste köras 9 år och 11 250 mil, innan den blir en god klimatinvestering och ger minskade utsläpp.
Inför vi en skrotningspremie efter 9 år som man gjort i Tyskland, kommer bara en ny bil som ger mindre utsläpp att kompensera de utsläpp som skett för att tillverka bilen. På liknande sätt fungerar vår egen miljöbilspremie på 10.000 kr, som upphör den sista juni 2009. DN har i en artikel tittat lite närmare på de ekonomiska stöden till biodrivmedel och miljöbilar och försökt utvärdera miljöeffekterna av de olika bidragen. Och det är ingen munter läsning.
Hela idén med skrotningspremie och miljöbilspremier har väldigt lite att göra med att minska klimatpåverkan från bilar. Även om det skickligt har marknadsförts på det sättet. Det handlar snarare om att hålla igång konsumtionen och tillväxten i ekonomin, utan hänsyn till utsläpp av klimatgaser.
Mitt förslag för att minska utsläppen och oljeberoendet är ganska enkel.
Det kräver inga nya resurser och bygger på sunt förnuft. Låt oss behålla våra gamla bilar som har katalysatorer och premiera den som inte skaffar sig bil. Kanske får vi så småningom en lagstiftning om en maximal årlig körsträcka och en maxhastighet för privatbilar.
Ska vi få behålla våra bilar kommer vi nog snart att tvingas köra både mindre och saktare. Och det är knappast klimatsmart att byta ut den svenska bilparken (4,2 miljoner bilar) med statliga subventioner, där varje ny bil bidrar med minst 8.000 kg koldioxidutsläpp.
SVT Play
