Gunnar Lindstedt, tidigare journalist på Veckans Affärer, har skrivit flera uppmärksammade böcker. I boken Svart Jord, som kom ut hösten 2008, berättar Gunnar Lindstedt om jordbrukets beroende av olja och konsekvenserna för vårt industriella jordbruk och vårt samhälle, när olja sinar och blir dyrare.

Hur kan det komma sig att du fått så stor uppmärksamhet kring boken?
- Jaha, det är mest från bönder och ute på landet, faktiskt, där jag fått mest uppmärksamhet. Där är nog frågan mer aktuell än i innerstaden i Stockholm. Och matfrågan är ju nu en viktig sak och den börjar många att ägna sig åt. Under senaste EU-valet var det ju många politiker som vill kämpa för en bättre mat. Nånstans finns diskussionen, men det behövs fortfarande mycket för att man ska förstå sambanden med industriell produktion och att vi inte kan ha den längre.

Läs hela inlägget här »

Klimatmagasinet Effekt är ett av webbens senaste tillskott. Den 6 maj drog redaktionen i gång, och till hösten får vi se den som papperstidning. Sara Jeswani, ansvarig utgivare, ser fram emot att lämna diskussionerna om människan och klimatet bakom sig för att istället sätta fokus på lösningarna.

Effektredaktionen. Från vänster: Jesper Weithz, David Jonstad och Sara Jeswani. Foto: José Figueroa.

Varifrån kom idén till Effekt- Den kom väl till viss del ur frustration. Klimatdiskussionerna kommer inte så långt vanligtvis. Diskussionerna handlar fortfarande ofta om vad klimatförändringarna innebär och om människan är en av orsakerna osv. Vi vill fokusera på lösningarna och på vad som händer i samhället, inte på hur förändringarna har uppkommit.

Vad är Effekt?
- Vi är ett brett magasin för alla som är intresserade av att föra ihop trådarna från många olika delar i samhället. Det pågår många diskussioner runt om på olika plan i samhället – forskarna har sin diskussion, aktivisterna, gräsrötterna och politikerna sina. Alla har bra diskussioner och vi vill föra ihop dom, vi vill föra fram konstruktiva idéer.

Vad tycker du om bevakningen av klimat- och resursfrågor i Sverige?
- Det är ledsamt att den så ofta halkar tillbaka på att antingen handla om de stora politiska besluten eller om de superspecifika individuella valen. Många av de lösningar som förs fram i medier är ofta på extremt individuell nivå, som att köpa glödlampor eller olika val man kan göra när man köper saker, och för många kan den typen av lösningar kännas för små. Den andra nivån som brukar lyftas fram är de stora politiska lösningarna som för gemene man ofta känns otroligt långt bort och svåra att ta på. Så det är lätt att man känner sig lite ensam och inte så delaktig.
- Vi vill trycka på andra lösningar som befinner sig mitt emellan de här två, på kollektiva lösningar. Ställ om-rörelsen Transition Town är ett sådant exempel, vi vill visa att det går att göra mycket i sitt eget bostadsområde till exempel, saker som är mer kollektiva och inte bara handlar om det väldigt lilla eller stora.

Hur finansieras magasinet?
- Än så länge är det ett helt ideellt projekt. Vi sitter hemma och jobbar, men framöver blir det annorlunda. Vi kommer antagligen inte att få in så mycket annonser eftersom vi till viss del kommer att föra fram konsumtionskritik, så den viktigaste delen kommer att vara prenumerationer. Hittills har det gått över förväntan, vi har bara varit igång i en och en halv vecka men har redan fått in flera prenumeranter.

I september kommer Effekt som pappersmagasin. Hur kommer det att skilja sig från webben?
- Det kommer framför allt vara längre texter och reportage. Vi ska bland annat åka till England där man kommit jättelångt med de här frågorna. Sedan kommer vi att vara fler personer som skriver. Just nu är vi tre på redaktionen men till hösten kommer vi bland annat att bjuda in utomstående krönikörer och skribenter.

Om du vill skriva för Effekt eller signa upp dig för en prenumeration – kika in på effektmagasin.se.

Innan Valborg damp det ner ett mail i Ställ oms inkorg – ”Vårt strå till stacken”. Det var Mattias Jägerskog som hade skrivit några rader om Skjutsgruppen. Genom att få folk att åka bil tillsammans är tanken att man ska spara på både miljö och ekonomi. Vi passade på att ställa fem frågor till initiativtagaren.

Läs hela inlägget här »

Systemekologen Folke Günther var en av 40 forskare, debattörer, naturvårdare och läkare som skrev på uppropet i DN Debatt, mot att återuppta spridning av rötslam på svenska jordbruksmarker.

Folke Günther deltar i olika projekt på Uppsala Universitet (Charvester – MSTRA, Biochar- Interreg, Lokal närsaltrening – Formas. Han har introducerat begreppet HEAP- effekten som pekar på svårigheterna att ta hand om och lagra ämnen i slutet av ett flöde. Han menar ”att denna effekt är som en tidsinställd bomb”. HEAP – effekten är speciellt tydlig på två ställen i vårt samhälle:
1. I tätorter där man hela tiden importerar mat till innevånarna som innehåller bl a fosfor och försöker stoppa utsläppen genom att omvandla dem till slam i reningsverken. Slammet läggs sedan på tipp eller på närbelägna åkrar.
2. I områden där man har importjordbruk, m a o där man importerar sitt djurfoder. Exempel på sådana områden är svinuppfödningen i Lagåns, Helgeåns och Braåns avrinningsområde. Detta är Sveriges djurtätaste område och övergödningsproblemen i Laholmsbukten och Hanöbukten är en konsekvens av detta, menar Folke Günther.

Varför skrev du på uppropet i DN Debatt?
- Jag skrev på därför att rötslamsresten är både giftig, onödig, resursslösande och förorenande. Ett  resultat av hur vi  organiser vårt boende och tar hand om vårt avlopp i stora reningsverk.

Hur allvarligt är det att sprida slammet på åkrarna?
- Fosfor är vårt värdefullaste växtnäringsämne för att kunna producera mat. Att förorena detta viktiga näringsämne i gemensamma stora avloppssystem, så att man ständigt behöver tillföra nytt konstgödsel på våra åkrar,  är närmast svagsint.

Hur viktig är fosforn för svenskt jordbruk?
- Utan fosfor blir det varken jordbruk eller mat. Det var fosforn som begränsade koloniseringen av land för 400 miljoner år sedan. Men så småningom lärde man sig att hela tiden återanvända samma fosformolekyler, utan att förorena dem.
- Vi övergav den modellen i samband med industrialiseringen och fick därmed problemen med vattenföroreningar och rötslam.

Hur ska vi få en återcirkulation av fosforn i samhället?
- Genom att inte blanda urin och fekalier, som är de viktigaste fosforkällorna, vare sig med varandra eller med vatten, utan istället återföra dem direkt till det lokala jordbruket i så ren form som möjligt.
- Vi har snart förbrukat de fosfatmineraler som varit enklast och billigast att komma åt, tack vare god tillgång på billig fossil energi. Kvar finns snart bara de mer svåråtkomliga fosfaterna. Och då kommer det dessutom att krävas mer energi, som ger ännu större utsläpp av växthusgaser.

Finns det politiska skäl bakom beslutet att lägga rötslam på åkrarna?
- Eftersom man hela tiden får ett överskott i stadsområdena och inte får hälla ut slammet i sjöar och hav pga politiska beslut, så måste man försöka göra sig av med det på något annat sätt. Antalet golfbanor, där slammet kan läggas är för få och våra soptippar läcker. Därför är de olämpliga för förvaring av slammet. Då är det åkrarna som kvarstår.
- Riksdagens miljömål fastslår att 60 procent av den fosfor som bortförs från åkermarken ska återföras. Genom att certifiera rötslammet blir slammet helt plötsligt ett fullvärdigt fosforgödselmedel. Samtidigt som man kan bortse från de långsiktiga konsekvenserna av att sprida ett slam som innehåller höga halter av giftiga tungmetaller som kadmium, långlivade medicinrester, flamskyddsmedel och andra kända och okända skadliga ämnen.

Bilden visar en principskiss över ett balanserat jordbruk enligt Folke Günther. Det betyder att djuren lever på växter som bildas med hjälp av växtnäringsämnen från djurens gödsel (övre cirkeln). Dessvärre fungerar inte detta som ett fullständigt kretslopp av växtnäringsämnen, eftersom maten som jordbruket producerar lämnar gården. Om däremot de växtnäringsämnen som människorna använder, får gå tillbaka till jordbruket, skulle man åstadkomma ett dubbelt balanserat kretslopp av näringsämnen. Detta skulle förhindra att växtnäringsämnen förlorades ut i Östersjön. Bilden representerar ett hektar jordbruk, mot vilket 5-6 personer balanseras

Ställ om har pratat med eldsjälen och entreprenören Jan Forsmark från Sala, som är en av initiativtagarna till etableringen av organisationen Transition Town i Sverige.

Vad är Transition Town-rörelsen för något?
- Det är en internationell rörelse för omställning till ett fossilfritt miljövänligt samhälle. Den startade i England för drygt tre år sedan och har redan fått förgreningar, mest i Västeuropa, men också i Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Den sprider sig överallt, och nu har vi kommit igång i Sverige också.

Vem tog initiativ till Transition Town egentligen?
- Det togs av Rob Hopkins och en grupp runt honom. Han har bl a sysslat med permakultur på Irland, varifrån han flyttade ned till ett litet samhälle som heter Totnes i sydvästra England. Där ligger numera basen för det nationella och internationella nätverket Transition Network. Rob Hopkins är författare till boken ”The Transition handbook – From oil dependency to local resilience” .

Jan Forsmark

Vad är det som som du tycker är bra i Transition Town-konceptet?
- Det jag tycker är bra, är att man är medveten om svårigheterna att starta såna här processer och hålla liv i dom. Det jag tycker skiljer sig från förändringsprocesser i Sverige är att man i England startar processen utifrån människors intresse och engagemang.
- Rörelsen är demokratisk och bygger på människors initiativkraft. Det finns inte heller någon färdig organisation, utan man utgår från insikten om att vi står inför två svåra utmaningar: oljetoppen (peakoil) och klimatförändringarna. Med detta som bas bildar man arbetsgrupper kring konkreta frågor, som kan variera från plats till plats. Man jobbar efter en 12-stegsmodell som vi tittar på för att se om vi kan använda och anpassa till svenska förhållanden.

Varför har du engagerat dig i Transition Town?
- Jag kom in i det här för att vi i Sala och Sätra Brunn var med som en av 25 Hållbara Bygder i Sverige genom organisationen Hela Sverige ska leva. I april förra året fick jag frågan om åka på ett seminarium till England och ett möte inom Transition Town. Och jag tackade ja. Sen har jag varit över ytterligare en gång i juli förra året och besökt Totnes (det första Transition Town-initiativet).
- Efter mina besök i England har en grupp intresserade människor träffats och diskuterat frågan om ett svenskt Transition Town. Ett 20-tal personer har varit med i denna process. Nu är det bestämt att vi går vidare och lanserar en svensk variant – Transition Sweden.

På vilket sätt har ni i Sala kommun börjat jobba efter TT-konceptet?
- Vi genomför nu ett arbete inom Hållbara bygder och använder 12-stegsmodellen från Transition Town. En förstudie pågår inom områden som energi (biogasproduktion), turism, ungdomar, service och skola. Ett arbete kring lokala livsmedel är redan igång. Dessutom jobbar kommunen med olika hållbarhetsfrågor inom ramen för modellen.

I början av mars samlades politiker, forskare, miljörörelsen och näringslivet på Stockholms universitet för att delta i konferensen ”Ett nytt grönt kontrakt för Sverige”.

Syftet var att diskutera om vi med gemensamma beslut kan lösa trippelkrisen inom ekologi, ekonomi och energi. Så hur gick det? Vi ställde fem frågor till Jonathan M. Feldman, initiativtagare och docent vid Ekonomisk-historiska institutionen på Stockholms universitet, och Martina Krüeger, ansvarig för klimat- och energikampanjen på Greenpeace som ver en av deltagarna.

Vad tyckte ni om konferensen?
Martina: Det var intressant med ett försök att samla miljörörelsen, fackföreningen, akademiker och även politiker kring samma bord för att titta på det som enar oss. Vi spenderar normalt mycket tid på det som skiljer oss, här har vi fokuserat på det som vi kan göra tillsammans. Det kan riva gamla fördomar.
Jonathan: Konferensen lyckades samla personer från olika grupper och få till en diskussion om hur vi kan utforma en agenda för att lösa trippelkrisen. Krisen definieras av utmaningar inom ekonomi, ekologi och minskningen av tillgången på energi och naturresurser. Den här dagordningen som vi kallar ”ett nytt grönt kontrakt” visar att ett heltäckande program är både önskvärt och nödvändigt.

Vad kom ni fram till?
Martina: Jag vill understryka att konferensen var en del av en process som måste gå vidare, annars är det bara en konferens i mängden. Det är nog det som blir avgörande. Det blir ett stort antal saker som måste ske samtidigt.
Jonathan: Jag tror att det öppnade möjligheten för de som deltog att skapa nätverk baserade på gemensamma handlingar. Ett sådant nätverk vore väldigt viktigt eftersom bit-för-bit-lösningar eller enskilda lösningar antagligen inte kommer att hjälpa mot de kriser vi står inför i dag. Att lösa ett problem utan att lösa ett annat skulle göra det svårt att komma tillrätta med kriserna på lång sikt.

Vad krävs för att vi ska kunna lösa de tre kriserna?
Martina: Det som krävs är viljan att göra det istället för viljan att bara komma med de enskilt bästa förslagen.
Jonathan: Vi måste satsa på grön teknologi, ekologisk design och lokala jobb som använder mindre transporter och energi. Dessutom behöver vi en ny produktivitetsordning där vi kan få ut mer med mindre resurser. Slutligen behöver vi ett partnerskap där industrin, fackföreningarna, miljörörelsen och regeringen delar makten och tar gemensamma beslut för att förverkliga de beskrivna helhetslösningarna.

Vilken är den enskilt viktigaste frågan för att ett grönt kontrakt ska kunna genomföras?
Martina: Viljan att samarbeta och viljan att hantera många frågor samtidigt. Det som nu präglar debatten är ju oftast de ‘enkla’ svaren, så kanske även viljan att stå ut med komplexa svar till komplexa frågor.
Jonathan: Det allra viktigaste är förmågan att förstå hur olika problem hänger ihop och att uppskatta ”the politics of design”. Det innebär att vi ska se hur designen av teknik, produktionssystem, budgetar och sociala rörelser bidrar eller inte till ett hållbart system. Vi måste kritiskt utvärdera hur vår ekonomi, regering och omställningsföreträdare arbetar för att jobba fram en gemensam lösning till våra olika problem.

Vad kommer ni att göra nu?
Martina: Jag ska försöka fördjupa de nya kontakter jag skaffade och propagera för energirevolutionen. Det är många delar som måste på plats samtidigt som kan rädda världen och skaffa gröna jobb, och dessutom bli billigare i längden än ‘business as usual’.
Jonathan: Jag hoppas att vi kan få en mer fokuserad diskussion om hur vi kan skapa en koalition som knyts till ett grönt kontrakt och initiativ från specifika sektorer. Politiker har börjat samtala om det här men vi behöver mer specifika förslag och åtaganden från olika aktörer. Statliga investeringar kommer inte att räcka, vi behöver reorganisera produktionssystemet.