SVT Play
Klimatstriden
Anders Nord
Nu har förväntningarna trappats ner inför klimatmötet i Köpenhamn – motsättningarna tycks alltför stora. Men alla jordens länder är ju överens om problemet och vad som måste göras. Varför är det så svårt? I Dokument Inifrån på söndag tar man upp varför 17 års klimatförhandlingar inte gett mer resultat.
Pär Fjällström granskar de segslitna klimatförhandlingarna och söker svaret hos luttrade klimatförhandlare och i ett klassiskt experiment.
- Det är som med disken i det gemensamma lunchrummet: alla inser att det måste göras, ändå blir det inte gjort, säger programmets producent Pär Fjällström.
Ett problem är att klimatfrågan handlar om så otroligt mycket – om handel, konkurrenskraft, utveckling – och inte minst historiska orättvisor. Det har lett till starka låsningar mellan i-länder och u-länder, de senare formerade i den starkt sammansvetsade G77-gruppen.
- Vissa u-landsföreträdare verkar inte ha insett att världen förändrats, säger den argentinske diplomaten Raúl Estrada kritiskt. Han blev legendarisk efter att han som ordförande lyckades lotsa igenom Kyotoavtalet 1997.
De hårda konflikterna kring ett nytt klimatavtal har gjort det omöjligt att enas om principer för hur man ska fördela bördan. Istället blir det kohandel och strid på kniven in i det sista. Men en skicklig ordförande kan ibland lösa upp knuten. I Kyoto blev den sista natten dramatisk.
- Jag var inställd på att trötta ut delegaterna, ända tills dom var överens, säger Raúl Estrada och skrattar.
- Ibland gällde det vara snabb med klubban så att ingen hann protestera. Med list, knep och en portion djärvhet gick det vägen, den gången. Nu är frågan ännu mycket mer komplex. Kanske gapar man över för mycket, fortsätter han.
Scott Barrett, expert på globala överenskommelser, tycker att man borde fokusera mer på fungerande kontrollmekanismer.
- Man borde lära mer av det framgångsrika avtalet om att förbjuda freonerna som skadar ozonskiktet. Det har fungerat otroligt bra, mycket tack vare att där finns en fungerande kontrollmekanism, säger han.
Klimatstriden är ett av programmen som visas i Klimat 09, SVTs storsatsning på bevakningen av klimatfrågan.
Sändningstider: Klimatstriden
SVT2 Söndag 29 nov 2009 kl 20.00
SVT1 Måndag 30 nov 2009 kl 04.05
SVT2 Torsdag 3 dec 2009 kl 14.50
SVT2 Lördag 5 dec 2009 kl 12.30
SVT24 Lördag 5 dec 2009 kl 21.00
Ämnen: Dokument inifrån, Klimatmöte, Köpenhamn, Kyotoavtalet, Pär Fjällström, Raúl Estrada, Scott Barrett
0 
1
Om jag får sticka ut hakan en gång till så tycker jag att ett Kyoto II i Köpenhamn vore ett spektakel och en katastrof och att det vore bättre med min lösning Tax-and-educate. Hela det fossila flödet beskattas då uppströms, vilket är lätt att administrera och ingen kommer undan. Pengarna finansierar utbildning med fritt disponibla skolpengar i kombination med en egen valuta. På sikt får alla vid en ålder mellan ungefär 14 och 20 år en viss mängd Care, vilket är en neutral elektronisk valuta bestående av en blandning av större valutor (CArbon Right with Education). En skola får betalt i Care. Ett gruvföretag köper uttagsrätter i Care.
-
En vanlig författning definierar och stabiliserar verksamheten. Ett globalt parlament tillsätts efter ländernas koldioxidutsläpp. Parlamentet utser en domstol och en regering. Sverige får på detta sätt proportionellt efter sina utsläpp cirka 0,2 procent av inflytandet. Kina och USA knappt en fjärdedel var. De rika OECD-länderna dominerar. Fördelen med detta, vad som kan kallas en koldioxidrösträtt för länder, är att det är obyråkratiskt och konsekvent speglar vad som står på spel. Ett hypotetiskt land utan fossila utsläpp påverkas inte och får inget inflytande. Domstolen bildar på liknande sätt som inom EU prejudikat för vanliga nationella domstolar. På liknande sätt verkar regeringen genom nationella myndigheter, främst mot gruvor, oljebolag, skolor och elever.
-
Att diskutera detaljer är meningslöst och dessa överlåts till parlamentet, som kanske anser att det räcker med få Care per uttaget ton inom bara stenkol och brunkol, eller till och med att systemet inte behövs. Kolet ger mer luftföroreningar än andra fossila bränslen. Kolet används mest där det bryts och detta gör det enklare att börja med kol. Omfördelande effekter med vinnare och förlorare minimeras. I början styrs utbildningen lämpligen till fattigare länder. Med tiden med tanke på resursläge, utbildningsbehov, temperatur, klimat med mera kan verksamheten utökas med tjärsand, skiffer, olja, naturgas och torv och utsläpp av koldioxid från cementtillverkning och andra växthusgaser än koldioxid. En rejäl strypning av uttaget räcker för att finansiera flera års utbildning med en högt utnyttjande i alla länder.
-
Inom energi och politik finns det mycket som inte fungerar med bristande koppling till koldioxidutsläpp och energiförsörjning och utan affärsmässighet som parlamentet kan förbjuda. Uppenbara fall är när bensin subventioneras till ett pris 2 kr per liter (20 öre/kWh) och solenergi subventioneras för 5 kronor per kWh i 20 år. President Obama var förövrigt nyligen ute och ville stoppa världens subventioner till konventionell energi. Tidigare i år försökte han minska de stora amerikanska jordbrukssubventionerna. Orimliga subventioner till jordbruksprodukter bör absolut ingå. Men ett land måste ha rätt att vara självförsörjande på livsmedel till viss del. Världens handel och energiflöden marknadsanpassas. Bönder behandlas som vilka företag som helst och får inga bidrag. Det sparas mer effektivt. Den som exempelvis äter kött eller köper spannmål till en etanolfabrik får betala kostnaderna.
-
Policyn kan ses som socialistisk eftersom den minskar värdet av de fossila resurserna och bakvägen tar dessa. Men varje politisk minskning av omsättningen gör detta. I framtiden blir resurserna dyrare och ägarna vinnare oavsett. En annan effekt blir att konkurrensen inom energi och utbildning ökar och att lokala monopol försvinner. En person kan använda skolpengarna överallt och skolorna är fria, vilket kan vara känsligt för många regimer. De ekonomiska intressen som berörs gör att i stort sett alla länder ansluts.
-
Kina och Indien och andra fattiga länder menar kort att de rika länderna har fyllt atmosfären med koldioxid och står i skuld. Det kommer krav med fantasibelopp från olika delar av världen. Problemet kopplas bort genom att koldioxiden ses som något positivt. Kina bör förstå att koldioxidens gödande effekt ger landet större skördar och en mindre spannmålsimport. Landet är mycket pressat inom bland annat jordbruksproduktion, grundvatten, föroreningar och många ändliga och snabbt sinande resurser. Idag importerar Kina till och med kol.
-
Policyn är pragmatisk och innebär inga uppblåsta mål med årtal, procent och temperaturer långt fram i tiden, som ändå ingen vet något om. Det blir färre nya lokala tankeförbudslagar och kärnkraftverk som ska vara avvecklade till år 2010. Ett forum för effektivt beslutsfattande med flexibilitet uppstår. Världens skulle rensas på byråkrater som aldrig förr. Sverige skickar en gubbe till parlamentet och sedan kommer det tillbaka bestämmelser med stora kniven inom många områden. Skillnaden mellan policyn och Kyotoprotokollet, EU ETS, Cap-and-trade och ett eventuellt avtal i Köpenhamn kan sammanfattas i ett antal punkter:
- en beslutande ordning
- en författning
- individer istället för länder
- rätt istället för godtycke
- uttag istället för utsläpp
- lika hantering av företag och individer
- färre särintressen
- stabila priser
- minimal byråkrati
- balanserad budget
- egen valuta
- konvergering
- potential
-
En organisation med en inbyggd vilja att öka sin makt bildas. FN. EU, USA, ASEAN, IMF, Världsbanken, WTO, Club of Rome med mera får konkurrens. Organisationen bildar en egen motor i utvecklingen på detta smala område.
Denna kommentar:
1 
2