”Det bidde bara en tumme”
Det är nu bara drygt en månad kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn. Förhandlingarna för att göra det möjligt att nå ett avtal under mötet pågår intensivt, men allt fler bedömare befarar att Köpenhamnsmötet bara kommer att resultera i en tumme, att förväntningarna om stora och bindande åtagande när det gäller att begränsa dom globala utsläppen av koldioxid kommer på skam i december.
Men frågan är hur avgörande det är att det verkligen blir ett avtal i Köpenhamn.
Ställ om pratade idag med Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria på KTH i Stockholm, om risker och möjligheter med Köpenhamnsmötet i december:

Foto: Dan Hansson/Svd/SCANPIX
Hur ser du på möjligheten att man kommer fram till ett avtal vid Köpenhamnsmötet?
- Min bedömning är att man kommer fram till en uppgörelse, men att den inte blir bindande och inte lika långtgående som man hoppats på.
Vad är dom stora problemen man brottas med nu?
- Det är den amerikanska kongressen. Oavsett vad president Obama vill och strävar efter så måste han ändå ta hänsyn till kongressen som spjärnar emot.
Sen handlar det förstås om länder som Kina och Indien som inte är beredda att röra sig snabbare i den här frågan än ändra länder. Det är väl till och med omoraliskt att begära större insatser av dom.
Hur viktigt är det att man verkligen kommer fram till ett avtal vid Köpenhamnsmötet?
- Köpenhamnsmötet är en hållpunkt, en viktig station, men den är ändå inte helt avgörande. Det är ju inte så att katastrofen kommer i januari om vi inte lyckas komma fram till ett klimatavtal i Köpenhamn i december. Blir det ett misslyckande i Köpenhamn så går det att reparera. Vi har som människor en god förmåga till problemlösning. Politik är en pågående process som i mycket styrs av yttre händelser.
Skulle vi nu hamna i en period med några kallare år riskerar frågan om att nå avtal när det gäller klimatet att avstanna.
Om vi däremot skulle drabbas av nya naturkatastrofer, svåra stormar, värmeböljor, långa torrperioder, våldsamma översvämningar eller liknande så ger det frågan om klimatet ny aktualitet, även om inte händelserna alltid direkt kan kopplas till klimatförändringarna
Det här är processer vi inte kontrollerar och dom processerna påverkar politiken.
Om Köpenhamnsmötet bara leder till ett urvattnat avtal, vad innebär det för risker i den fortsatta processen?
- När mötet är över så lättar ju trycket på förhandlarna och politikerna. Köpenhamnsmötet har ju inneburit att alla har haft kniven på strupen så att säga. När det är över kan alla slappna av och det innebär förstås en risk att frågorna om klimatet hamnar mer i skymundan.
Vore det bättre att om Köpenhamnsmötet blir ett totalt misslyckande, att det inte blir något avtal alls än en halvmesyr?
- Nej, ett avtal, även om det bara är en bit på vägen, är ändå ett avtal. Det är något att förhålla sig till. Men visst finns det en undre gräns för vad man kan acceptera och bör skriva på.
Vad är det viktigaste att ta tag i nu?
- Vi måste acceptera att dom här problemen inte försvinner. Den som inser det och agerar nu, även utan ett långtgående avtal i Köpenhamn, vinner i längden. Det kommer att visa sig vara lönsamt att satsa på grön teknik. Kanske inte i det korta perspektivet, men definitivt i det långa perspektivet.
Ämnen: Grön teknik, Koldioxid, Köpenhamnsmötet, KTH, Sverker Sörlin, Utsläpp

7
13






Det bidde bara en tumme. Ja, i bästa fall blir det så.
Varför inte bjuda in Kjell Aleklett till Klimatkonferansen i Köpenhamn? Men förmodligen vill man inte att hans påstående skall vara sanna eller högst troliga. Men kanske hade man velat lyssna om K Aleklett kommit från t.ex Irland?
K Aleklett: ”FN:s klimatpanel är helt fel ute. Vi kan aldrig höja jordens temperatur så mycket att ens det lägsta scenario som IPCC räknat på uppnås. Oljan och gasen räcker inte för att koldioxidnivåerna ska kunna nå såna höjder.”
Beräkningarna av detta handlar ju mycket om matematik vilket kärnfysiker brukar vara rätt hyfsade på.
Denna kommentar:
11
5