Vad innebär egentligen 2-gradersmålet?
Att jordens medeltemperatur inte får stiga med mer än två grader, jämfört med förindustriell tid, är numera ett vedertaget politiskt mål. Men vad skulle hända om vi nådde två grader? Vilka är riskerna redan vid två graders temperaturhöjning? Och hur stor är egentligen chansen att världen klarar 2-gradersmålet om EU:s och andra länders utsläppsmål får gälla? Vetenskapsmagasinet gör en genomgång av 2-gradersmålet i sitt sista program i kväll.
Här kan du se intervjun med klimatforskaren Stephen Schneider i förväg. Han var en av dom som lyfte frågan om växthuseffekten på 70-talet, han var med och byggde upp FN:s klimatpanel IPCC och han har varit vetenskaplig rådgivare åt sex amerikanska presidenter.
Tyck till om riskerna och 2-gradersmålet här nedan och se mer av intervjun med Schnieder genom att klicka på
2-gradersmålet ingen vetenskaplig gräns
EU, USA och världens rikaste länder säger sig företräda det så kallade 2-gradersmålet, att undvika att jordens temperatur stiger mer än två grader, jämfört med förindustriell tid. Därmed menar man, med hänvisning till klimatforskarna, att man håller sig under gränsen för farliga klimatförändringar. Men vad som utgör farliga klimatförändringar är en bedömningsfråga. 2-gradersmålet är en politisk avvägning, ingen vetenskaplig gräns. FN:s klimatpanel IPCC har exempelvis inte rekommenderat 2-gradersmålet, bara angett vilka risker som är förknippade med olika temperaturökningar.
Forskarnas bild av klimatförändringarna har skärpts
I forskarvärlden oroar man sig nu för två saker: Dels att 2-gradersmålet är otillräckligt, dels att världen är på väg mot betydligt mer än två graders uppvärmning. Forskarnas bild av läget har skärpts på flera punkter. Klimatsystemet har förändrats mer än man kunnat förutse. Sommarisen över Arktis har minskat snabbare, havsnivåerna har stigit snabbare. Och inte minst: Utsläppen av växthusgaser har under 2000-talet överträffat dom värsta scenarier man kunnat föreställa sig. Den enda tvivelaktiga ljusglimten är en tillfällig utsläppsdipp i samband med det senaste årets ekonomiska nedgång. Enligt färska beräkningar från brittiska Met Office pekar dagens utsläppstrender på att världen kan nå 2-gradersgränsen redan om 20-30 år, och därefter snabbt klättra 4-5-6 grader under 2000-talets andra hälft.
Tipping points
En av dom frågor som diskuterats mer och mer inom forskarvärlden, inte minst i ljuset av den skärpta bilden av klimatförändringarna, är så kallade tipping ponits – tröskeleffekter, eller klimatskred som det också kallats på svenska. Det handlar om mer eller mindre snabba, drastiska och oåterkalleliga förändringar där klimatsystemet till slut av sig självt tippar över i ett nytt läge. Det är mycket svårt att förutse när såna här ”tipping points” kan inträffa. Det forskarna kan göra är kvalificerade gissningar. Arktis antas exempelvis bli isfritt sommartid mellan en halv och 2-graders uppvärmning – alltså där vi redan befinner oss. Vid 2-3 grader befaras massutrotning av djur och växtarter; Vid 3-4 grader att Amazonas regnskog kan slås ut; Vid 3-5 grader att golfströmmen upphör. Och så vidare.
- Och så har vi jätten i sammanhanget: Grönland. Grönlandsisen har på senare år smält snabbare än vi i forskarvärlden kunnat förklara. Skulle Grönlandsisen smälta så skulle det innebära ungefär sex meters havshöjning. Hela jordens geografi skulle ritas om. Det kan ta tusen år, men det kan också gå betydligt snabbare, säger Stephen Schneider till Vetenskapsmagasinet. Den stora frågan är därför: Vid vilken temperaturhöjning tippar systemet över och får Grönlandsisen att oåterkalleligen smälta?
6 meters havshöjning
Genom att jämföra med tidigare skeden i jordens historia när Grönlandsisen smält har en möjlig gränstemperatur vid ungefär en grads ytterligare uppvärmning lyfts fram. Schneider menar att det är svårt att precisera någon exakt temperatur – det forskarna kan göra är att ge riskbedömningar. Enligt Schneider är risken för att Grönlandsisen oåterkalleligen smälter 25 procent om temperaturen stiger en grad till från dagens nivå. Alltså 1,7 grader högre än förindustriell tid och något lägre än 2-gradersmålet – en temperaturhöjning som vi med all sannolikhet kommer att bräcka. För ytterligare 2 graders uppvärmning är risken enligt Schneider 60 procent, för ytterligare 3 grader 90 procent.
- Det finns dom som sagt till mig: Åh, bara 25 procent risk för ytterligare en grads uppvärmning, det var inte illa. Inte illa!? 25 procent risk är astronomiskt stort för en sån här dramatisk effekt för hela jorden. Om det var 25 procent risk att du skulle bli överkörd när du gick över gatan så skulle du aldrig komma på tanken att försöka ta dig över. Vi spelar helt enkelt ett farligt spel med hela jorden som insats.
På väg in i en högriskzon
Schneider och många andra klimatforskare oroar sig nu för att tiden snabbt håller på att rinna ut för att undvika mer än två graders uppvärmning. De växande utsläppen av koldioxid och oviljan från världens stora utsläppsländer att någorlunda snabbt bryta utvecklingen pekar i själva verket mot betydigt högre temperaturökningar.
– Vad kommer att hända? Jag tror inte att vi kommer att lyckas få ner utsläppen tillräckligt snabbt för att undvika att koncentrationen av koldioxid i atmosfären kommer att växa till farligt höga nivåer. Förmodligen kommer vi inte att reagera förrän en rejäl katastrof inträffar. Förhoppningsvis kommer vi då ha fått fram tillräckligt billiga och bra alternativ så att vi snabbt kan få ner utsläppen och se till att koldioxidkoncentrationen sjunker mot rimliga nivåer. Men min oro handlar alltså om att vi kommer att befinna oss i en högriskzon under flera decennier, säger Schneider till Vetenskapsmagasinet.
Politiken lever inte upp till 2-gradersmålet
Världen har redan värmts upp 0,7 grader. Lika mycket till kommer temperaturen att höjas oavsett vad vi gör, som ett resultat av dom senaste årens utsläpp. Därmed återstår i praktiken bara en halv grad att spela på innan 2-gradersstrecket. Tittar man på dom utsläppsminskningar EU föreslår, som lyft hela 2-gradersmålet, så innebär dom enligt forskarnas riskkalkyler i själva verket över 50 procents risk att målet missas (60 procent risk, se tabell scenario 1). Sämre odds än vid slantsingling med andra ord.
Detta förutsatt att den övriga rika världen anammar EU:s utsläppsmål, och att Kina och Indien antar ambitiösa mål för att dämpa sina snabbt stigande utsläppskurvor. Få tror att det är realistiskt. Ett mer trovärdigt scenario utifrån dom utsläppsmål som hittills presenterats inför klimattoppmötet i Köpenhamn innebär att 2-gradersmålet närmast bombsäkert kommer att missas (89 procent risk, se tabell scenario 2) – och att 3 grader i själva verket kommer att bli nog så knepigt att klara av.
3-4-5-gradersmål
Det är som om man egentligen förhandlar om 3-4-5 graders uppvärmning. För att ha en någorlunda god chans (63 procent chans, se tabell scenario 3) att klara 2-gradersmålet skulle utsläppen enligt forskarnas riskkalkyler behöva skäras 70 procent i den rika världen inom tio år och vara i princip noll om 40 år, förutsatt att Kina och Indien också gör ambitiösa insatser för att dämpa sina snabbt växande utsläpp. Få tror att det är möjligt – om inte trycket på världens politiker ändrar sig drastiskt.
- Jag ser det som mer och mer osannolikt att vi kommer att undvika farliga klimatförändringar. Men låt oss inte bli deprimerade och bara ge upp. Det finns farliga klimatförändringar och det finns väldigt farliga klimatförändringar. Frågan är hur länge vi kommer att befinna oss i högriskzonen med alltför stora koldioxidhalter i atmosfären, och hur mycket över säkra nivåer vi kommer att klättra innan vi till slut lyckas pressa ner utsläppen.
- Vi kommer att få se ett nytt klimatavtal, om inte i Köpenhamn nu i december så under kommande år. Dens stora frågan är hur pass bra det kommer att bli. Min farhåga är att det knappas ens kommer att kunna beskrivas i termer av ”bra”. Men alternativet är dessvärre ännu sämre. Det viktiga handlar därför kanske inte om utsläppsmålen i sig – dom kommer med all sannolikhet att vara för dåliga. Det viktiga handlar om att vi får ett starkt och bindande klimataval. De siffror som snarast är intressanta är hur mycket den rika världen de facto är beredda att satsa på teknikutveckling, energiomställning och på att hjälpa den fattiga världen. Sen får vi steg för steg dra åt tumskruvarna och skärpa utsläppsmålen.
Utsläpp och risker att missa 2-gradersmålet
Eftersom det saknas tydliga siffror på vilka risker den klimatpolitik och dom utsläppsmål som EU och andra länder driver inför klimattoppmötet i Köpenhamn så har Vetenskapsmagasinets reporter Jens Ergon med hjälp av officiella utsläppsmål och etablerade modeller beräknat riskerna att 2-gradersmålet missas för tre utsläppsscenarier.

Totala utsläpp 2020 scenario 1: 31.0 Gt CO2 (46.8 Gt CO2e samtliga växthusgaser och LULUCF) +50 procent (1990)
Totala utsläpp 2020 scenario 2: 39.1 Gt CO2 (55.2 Gt CO2e samtliga växthusgaser och LULUCF) +90 procent (1990)
Totala utsläpp 2020 scenario 3: 23.5 Gt CO2 (40.4 Gt CO2e samtliga växthusgaser och LULUCF) +14 procent (1990)
Utsläppsscenarier och riskkalkyl bygger på officiella utsläppsmål för den rika världen, projektioner för Indien, Kina och världens utvecklingsländer, samt riskkalkyl enligt Meinshausen et al (Greenhouse-gas emission targets for limiting global warming to 2°C. Nature 458, 1158-1162, 30 april 2009)
Om klimatförhandlingarna i Köpenhamn lyckas i december är målet att begränsa jordens uppvärmning till två grader. Men räcker det? Den senaste forskningen visar att även en måttlig uppvärmning av jorden kan få katastrofala konsekvenser. Försurning av haven och fler jordbävningar är två hittills ganska okända risker med människans utsläpp av koldioxid.
Vetenskapsmagasinet om ”De okända klimathoten” ser du ikväll klockan 20.00 i SVT2
Ämnen: 2-gradersmålet, Stephen Schneider, Vetenskapsmagasinet

19
24






Kommer IPCC även att kunna ha kontroll över vulkaniska utbrott som påverkar klimatet?
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord – men temperaturkontrollen överläts till människorna på IPCC”.
Hur skall man kunna ta alla de förmaningar som kommer från I-ländernas ledare om nödvändigheten att minska utsläppen på allvar.
I nästa andetag tar samma personer och basunerar ut – vi måste få fart på ekonomin, öka konsumtionen! Med ökande utsläpp som följd.
Denna kommentar:
28
11