I veckan samlades 140 av världens ledare för ett klimattoppmöte i New York och ett senare G 20-möte i Pittburgh, torsdag och fredag. Det finns  en stor oro för att klimatförhandlingarna kört fast och att klimatkonferensen i Köpenhamn kommer att bli ett fiasko. Ännu har inga rapporter kommit om något genombrott i förhandlingarna.

I FN:s generalförsamling framträdde under tisdagen president Barack Obama, den kinesiska presidenten Hu Jintao, Maldivernas president Mohammed Nashed m fl, och man kan konstatera: De är överens om vad som behöver göras, hur bråttom det är och att klimatförändringen är en global utmaning. Däremot är finansieringen en svår nöt att knäcka, liksom hur mycket de olika länderna ska betala för att minska utsläppen. Det borde ju vara lätt att räkna ut. Ju mer utsläpp desto mer kostar det.

Men här krånglar det till sig! Ska vi räkna in de historiska utsläppen som skett, före 1990? Och hur ska vi räkna och fördela dagens utsläpp? Här är varken Kina eller Indien överens med USA och EU.

Rent historiskt har Kina som land släppt ut minimalt med koldioxid. Endast 5 % av jordens totala utsläpp och det gäller även Indien med 0,5 %. Lika mycket som Sverige. De historiska utsläppen för USA är 33 % och för EU 27 %. Det har Stockholm Environment Institute (SEI) och Johan Rockström redovisat tidigare i en rapport. Dessa historiska utsläpp före 1990, finns idag inte med i Kyotoavtalet som ska omförhandlas i Köpenhamn. Sen är frågan  ska man räkna utsläpp per land eller utsläpp per innevånare i det nya avtalet.

Men hur fördelar sig ländernas utsläpp 2009?

Norweigen University of  Science and Technology (NTNU) har tagit fram en ny Carbon Footprint Calcylator, (Ekologiska fotavtryck) som reder ut begreppen. I denna redovisas inte bara utsläppen per land och innevånare, utan också de så kallade handelsutsläppen. Respektive lands export och import av koldioxid genom den handel man bedriver. Den norska Carbon Footprint Calcylatorn visar att en kines släpper ut 3,1 ton årligen och en amerikan 29 ton. Som jämförelse släpper  varje svensk  ut 11 ton, alltså drygt tre gånger så mycket som en kines. Så frågan är om vi verkligen kan ge oss på Kina och kräva att de ska minska sina utsläpp, lika mycket som länderna i Nord?

Utsläpp av koldioxid betyder som bekant att använda och förbränna fossila bränslen. Vi som lever i Nord, t ex i Sverige USA och EU, har genom billig olja, kol och naturgas byggt upp våra länder. Vi kallar det utveckling och välfärd. Samtidigt har vi byggt in oss i ett fossilt energiberoende, med stora utsläpp per person och år. För att hålla igång vår konsumtion och bibehålla vår livsstil. Sverige är inte värst, men vi tillhör de värsta länderna på jorden, med de största sk ekologiska fotavtrycken och energianvändningen.

 Vilken rätt har länderna i Nord att förvägra Kina och Indien att bygga upp sina länder som vi gjort, genom att också använda olja, kol och naturgas?

Svar: Ingen!!!

Det betyder att vi i Nord, de så kallade I-länderna, måste stå tillbaka m a o använda mindre energi, för att länderna i Syd, Kina, Indien, Afrika etc ska kunna bygga upp och utveckla sina länder med fossila bränslen. Och vi kan inte begära att Kina och Indien ska minska sina utsläpp och använda mindre energi.

Finansiering av en global omställning med mindre utsläpp borde därför i huvudsak ligga på USA och EU och de andra G8-länderna, inte på Kina och Indien. Det är en avgörande förutsättning för att nå fram till ett nytt klimatavtal i Köpenhamn!