Biokolmetoden verkar vara en riktig frälsningslära. På nätet hittar man lite om praktiska erfarenheter, trots att indianerna förstod detta för tusentals år sedan. Det är nästan omöjligt att hitta siffror om avkastning och kostnader. Men det finns hur mycket som helst om vad förträffligt detta är. Man kan undra varför det är så.
.
Säg att den använda veden kostar 60 öre/kg torrsubstans (12 öre/kWh) och att kolhalten är 50 procent, att 50 procent av kolet försvinner i processen och att det krävs 30 ton kol/hektar, vilket ger ett centimetertjockt lager (cirka 1 viktprocent till vanligt plogdjup). Den så kallade terra pretan har ofta 5 gånger mer kol tillfört. Veden kostar 30 ton x 600 kr/ton x 1/0,50 x 1/0,50 = 72 000 kr/hektar. Säg att den totala kostnaden med utrustning, arbete, energi för transporter med mera uppgår till 100 000 kr/hektar. Skulle en åker avkasta ytterligare 400 kg/hektar (10 procent) med ett spannmålspris 2 kr/kg fås en återbetalningstid 125 år. Det är således mycket olönsamt, trots att kolet förmodligen finns kvar och verkar långt längre än 125 år. Skulle det bli mångdubblade priser på biomassa och spannmål med sinande fossila bränslen fås högre priser både in och ut och ingen väsentlig skillnad.
.
Någon form av milning av stubbar skulle förmodligen inte bli billigare. Eftersom de med ett ekonomiskt tänkande inte tar biokolmetoden seriöst så är det svårt att hitta kalkyler över något sådant. Varje kalkyl skulle bli en katastrof. Att köpa en båtlast charcoal från Indonesien verkar kosta ungefär 2 kr/kg och det är nog den billigaste lösningen.
.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Charcoal_retorts_cm01.jpg
.
Visst går det att hitta andra kombinationer av jordmån och övriga växtförutsättningar, marknadspriser, lönekostnader med mera. Indianerna i djungeln hade uppenbart dålig jord, ett regnigt och soligt klimat med god tillgång på ved. Utan denna metod hade de förmodligen inte kunnat exploatera jorden och finnas till. Det var ju deras grej.
.
Av de 30 tonnen till åkern är cirka 26 ton rent kol och detta tas från atmosfären. Atmosfären över ett hektar väger 100 000 ton och av detta är 60 ton koldioxid och 16,4 ton kol (koldioxidens molekylvikt 44/luften genomsnittliga molekylvikt cirka 29 x 390 ppm). Atmosfären innehåller 16,4 ton x 51 miljarder hektar = 840 miljarder ton kol. Åkrarna utgör cirka 1,5 miljarder hektar. Med 26 ton/hektar tillfört överallt tas från atmosfären 39 miljarder ton, vilket sänker mängden kol och koldioxid med 4,6 procent, vilket minskar avkastningen cirka 2 procent. Halten koldioxid i atmosfären minskar med 18 ppm. Avkastningen minskar inte bara på åkrarna. Betesmarken och skogen är cirka 7 gånger större än åkerarealen. Algerna i havet behöver också koldioxid. Att flytta kol från atmosfären till marken behöver således inte ge någon som helst ekonomi. Avkastningen kan minska.
.
Något som kan tävla i vansinne är den underjordiska deponering som bland annat Vattenfall håller på med. Denna verksamhet kommer i varje fall snart att vara död med dess lägre verkningsgrad (cirka 30 procent mer kol åtgår) och den brist på kol som snart kommer. Vattenfalls metod är nog mindre skadlig eftersom den dels är billigare och dels koldioxiden kan återföras enkelt till atmosfären. Men det är lite hypotetiskt. Hur jämför man två religioner?
.
När kol på detta sätta bortförs från biosfärens kretslopp minskar mängden kol bundet i marken och i växterna. Denna mängd kol är flera gånger större än mängden atmosfären och det råder en balans. Bland annat därför ökar halten koldioxid i atmosfären långt mindre än bruttoutsläppen från de fossila bränslena. Växterna suger ju i sig kolet och växer till sig. Den enklaste och bästa metoden att öka mängden kol i marken och få det att växa mer är att tillföra mer koldioxid.
.
Det är tur att lönsamheten är så dålig och att det bara är en frälsningslära. Om världens bönder skulle satsa på detta skulle atmosfären destabiliseras. Växterna skulle dö av koldioxidbrist och därmed allt liv. Hela klimatreligionen är ett trams från början till slut. Eftersom kolet inte finns så finns det ingen risk och med en risk, om den ändå finns, så finns det ingen metod. Alla behöver något att tro på. Klimatrörelsen handlar om socialpsykologi.
.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=243193
.
Namnet ”biokolmetoden” måste ha uppfunnits av Martin Saar, för det ger ingen träff på Google.

Denna kommentar: 0  0

Hej Urban!
Nej det är inte jag som hittat på namnet ”biokolmetoden” om det nu skulle vara så viktigt. Det är en försvenskning av biochar eller charcoal, och används bland annat av systemekolog Folke Günter. Du redovisar kostnaderna för att få fram träkolen, men missar intäktssidan/nyttoaspekten av att återställa utarmade jordbruksmarker som mest är att likna vid leca-kulor. Så lite liv i form av mikroorganismer finns kvar i den svenska jordbruksmarken efter årtionden av konstgödning och bekämpningsmedel.

Denna kommentar: 0  0

Jag förenklade. Det klart att kolet inte bör spridas lika mycket på alla marker. Men det finns bara så mycket kol och man kan inte äta kakan och ha den kvar. Det kan möjligen vara så att med viss mark är det kört. Indianerna valde ut den bästa marken och brydde sig inte om den globala avkastningen. Jag ifrågasätter inte på något sätt fördelarna. Jag såg på något ställe att skörden kan tredubblas. Det verkar inte finnas en enda vanlig som har prövat metoden.

Denna kommentar: 0  0

Det verkar inte finnas en enda vanlig bonde som har prövat metoden.

Denna kommentar: 0  0

Det finns många kolbottnar, i Sverige, där skogen är mycket frodigare. Sedan finns det också potatisland, där man ökat bördigheten med träkol. Så metoden finns i praktiken i Sverige och många andra länder, från blomkrukor till hela fält. Men det är få som lär ut/känner till metoden, än mindre dess potential att binda in atmosfäriskt kol, och blanda det med all sorts växtnäring för att öka jordens bördighet och kan se det som en god investering för att säkra många generationers tillgång på mat, fibrer och biomassa.

Man kan vända på synpunkten, som Urban Persson, så stöddigt uttalar, tron frälser allt. Kom med någon mer mångsidig och i alla storlekar tillämpbar medtod att åstadkomma bördigare jordar som sänker den förhöjda koldioxidnivån i atmosfären?

Denna kommentar: 0  0

Det är sorgligt att en tänkande människa blir så förblindad av sina egna (felaktiga) siffror att han drar en snabb, negativ, slutsats om en av (kanske den enda användbara) de mest lovande metoder som finns att reducera mängden koldioxid iuften.
Den springande punkten är nämligen att träkol (egentligen växtkol) är praktiskt taget stabilt om det brukas ned i jord. På grund av det är det svårt att beräkna halveringstider, men 6000-7000 år har nämnts i vetenskaplig litteratur.
Detta gör att växtmaterial som pyrolyserats till neutralt kol kan betraktas som avlägsnat från atmosfären. Vi måst nämligen minska mängden kol i luften om vi vill undgå att klimatet flippar (s.k. tipping points, (när hela klimatsystem plötsligt ändrar sig till något helt annat)
Den nödvändiga minskningen är av storleksordningen 35-40 ppm koldioxid, vilket innebär omkring 75 gigaton kol eller mer (1 Gt= 1000 000 000 ton, 1 kg kol = 3.67 kg koldioxid))
För att en avskiljning skall få någon effekt på koldioxidhalten måste det kombineras med en kraftig minskning av utsläppen. En årlig avskiljning på omkring två Gt (kol) skulle kunna vara rimlig utan att ge skador på växternas reproduktionsförmåga. Kombinerar man det med en 90%-ig reduktion av utsläppen skulle man kunna komma ned till 350 ppm redan efter 75 år!
En sådan metod borde utvecklas så mycket och så snabbt som möjligt. (MISTRA och EU:s Interreg ahr uppmärksammat den och givit generösa anslag.)
Vi får försöka bortse från belackare som varken kan räkna eller söka på internet.

Denna kommentar: 1  0