Denna kommentar: 0  0

Denna kommentar: 1  0

Tror jag ska återuppta min fågelskådarhobby igen. Om man driver igenom den här ekoomställningen lär det knappast finnas några våtmarker kvar snart för fåglarna. Tråkigt att förlora så mycket biologisk mångfald och naturvärden.

Denna kommentar: 2  1

Denna kommentar: 1  0

Denna kommentar: 3  1

Denna kommentar: 0  0

Denna kommentar: 0  0

Denna kommentar: 0  1

Maten räcker inte till alla vi världen som vi ska hålla den kött konsumtion vi har i västvärlden, oavsätt lantbruksmodell. Vi behöver inte bli vegetarianer, men om vi åt hälften så mycket kött, tänk vad mycket odlingsmark vi får över till ”människo-mat”, då räcker säkert också den ekologiska odligen till alla på jorden.

Vi är så insnöade på vår standard i sverige, ”våra rättigheter” till kött varje dag, ny platt-tv osv är ju den verkligen orsaken till snedfördelningen i världen, för dessutom ska det vara billigt! (Det är ju en rättighet i vår sociala standard vi har rätt till, att det är nån stackars kines som jobbar gratis för oss det må ju vara…)
Därför är det inte ens värt några kr mer på affären för det kravmärkta alternativet. Det är tragiskt…

Denna kommentar: 0  0

Med exemplet med solcellerna försökte jag påvisa sambandet mellan ekonomiskt tänkande och minimalt resursutnyttjande i förhållande till maximal produktion. Det billigaste sättet att producera innebär minst resursåtgång. Det ekologiska jordbruket är dyrare då det utnyttjar mer resurser än det konventionella. Åven om man minskar oljekonsumtionen inom jordbruket så betyder det bara att den oljan används någon annanstans och då kanske den används ineffektivare. Det handlar inte om vem som använder minst olja och vem som köper mest miljöel. Det handlar om vem som använder oljan och elen effektivast.

Siffrorna om vår BNP och energikonsumton är enligt min mening mest lättillgängliga via ekonomifakta.se men om man verkligen vill ha originalkällan får man nästla sig in i Energimyndighetens och SCB:s statistik. Jag fick lite hjälp av kundtjänsten.

Jag hittade någonting om ”World GDP Growth & World Oil Production Growth Have Tracked For Decades”. Av detta diagram kan man uttyda att 1 % ökning av oljeproduktion ungefär ger 1 % ökad tillväxt, vilket inte är samma sak som att oljeproduktionens ökning motsvarar den totala BNP-tillväxten. BNP-tillväxten har varit mycket högre än oljeproduktionsökningen under hela perioden. Trots att det inte producerades mer olja 1993 ökade BNP med 2,5 % enligt diagrammet. Detta får den långsiktiga verkan att den totala BNP-tillväxten mångdubblas i förhållande till ökningen av oljeproduktionen.

Jag tittade i Hirsch-rapporten och hittade ”Figure II-2. U.S. Lower 48 Oil Production, 1945-2000,” med den amerikanska peak-kurvan. Enligt denna så har oljeproduktionen minskat långsammare efter dess höjdpunkt än vad den ökat dessförinnan. Detta trots att det funnits gott om billig olja på världsmarknaden. Som efterfrågan på olja ökat på senaste år lär nedförsbacken bli betydligt flackare. Samma effekt lär efterfrågan ha på förhållandet mellan BNP och oljeproduktionen.

På tal om produktlivscykel. Jag hör ofta påpekas att maten på bordet innehåller långt mindre energi än den olja som gick åt för att producera den. Denna förädlingsprocess är dock nödvändig då vi inte kan äta olja. Det är bättre att en person kan dricka ett glas mjölk än att 10 personer kan dricka varsitt glas olja. Att vår BNP fördubblats i förhållande till vår energikonsumtion innebär att oljan blivit dubbelt så billig i förhållande till tidigare eller omvänt dubbelt så dyr att vara utan. Därför kan man motivera oljesanden. Alternativet att vara utan olja skulle nämligen vara sämre och detta har vi inte råd med. Skulle kärnkraftverket som ska försörja brytningen istället leverera energi direkt till industrin skulle dess transportsektor få sämre tillgång till drivmedel vilket skulle bromsa hela ekonomin samtidigt som industrin skulle flödas med el som man inte skulle kunna göra något vettigt av. Det är ett slöseri med resurser och oekonomiskt. Man kan tänka sig att man är på semester söderöver i något land där maten är billig men dricksvattnet mycket dyrt. Att äta mer mat och dricka mindre vatten är då knappast att rekommendera. Att vräka i sig mat från en stor bufé utan att dricka en droppe vatten gör knappast kvällen mer njutningsfull och prisvärd. Vi måste ha en viss mängd vatten för att skölja ner skrovmålet med.

Fri marknad = frihandel (ifall någon inte studerat ämnet närmare). Jag tror inte BLINT på frihandel. Den globala frihandeln tog fart på allvar efter andra världskriget. UNDP har konstaterat att under det följande halvseklet minskade världsfattigdomen mer än vad den gjort de föregående 500 åren sammantaget. De länder som inte följt med har uteslutande varit de som tagit liten eller ingen del i världshandeln.

Inom trafiksektorn är det vägtransporterna som är den stora boven. Dessa sker av kostnadsskäl på kortare sträckor. Den största delen av den globala handeln sker sjövägen. Dessa transporter kräver endast en bråkdel av den energi landsvägstransporter kräver. Den närproducerade maten fraktas nästan uteslutande på landsväg vilket i kombination med den mindre effektiv produktionen ofta leder till en större energiåtgång än den maten vi kan importera från andra världsdelar ger upphov till. Vi borde snarare helt sluta med närproducerat och bara köpa produkter från andra sidan världshaven för att spara energi och resurser. Större fraktvolymer skulle ge ännu effektivare transporter. Det ekologiska jordbruket däremot tillåts knappt ha några stordriftsfördelar.

Om vi minskar vår frihandel får vi dessutom betala ett mycket högt pris i förlorad BNP och regioner som Afrika söder om Sahara kommer få det mycket svårt att öka sin välfärd. De länder med snabbast utveckling på alla fronter, från BNP till hälsa och jämställdhet, mänskliga fri- och rättigheter och utbildningsnivå, har haft omfattande frihandel som gemensam nämnare. De eventuella fördelar som den ekologiska maten påstås föra med sig står inte i proportion till allt detta. Även om den ekologiska maten skulle vara bra i sig så är alternativen bättre.

Jag kan bli lite irriterad över att man påstår att enskilda bönder i utvecklingsländerna luras. Valet är deras och måste förstås utifrån deras situation. Jag kan förstå att de väljer de mer högproducerande metoderna. Dessa ger mer pengar som kan spenderas på höjd levnadstandard. Detta val måste respekteras och jag tror knappast bönderna känner sig lurade när de får möjlighet att ge sina barn utbildning och sjukvård. Välfärd byggs bäst och snabbast om den enskilde själv får bestämma. Utländska investeringar är de fattigas biljett ut ur misären och de stora multinationella företagen har gjort mer för de fattiga än alla regeringar och välgörenhetsorganisationer tillsammans. De har de senaste decennierna ”lurat” miljarder människor till högre välfärd.

Denna kommentar: 0  1

Denna kommentar: 1  0

Denna kommentar: 0  0

Martin, du får gärna precisera i vilken rapport och var i denna som Robert Hirsch kommer fram till att BNP och oljekonsumtionen uppträder parallellt.

Jag hörde av mig till SCB och Energimyndigheten och frågade om hur vår energikonsumtion och vår BNP utvecklats den senaste tiden. Sedan 1970 har vår BNP ökat med ca 123 % medan vår energikonsumtion ökat med 10,5 %.

Att bryta oljesand är inte EROEI (Energy in return om energy invested)utan FROEI (Fuel in return on energy invested). Detta har oroat ekonomer i de fall det varit helt onödigt, exempelvis i Nazityskland och Sydafrika där man istället för att importera olja ”närproducerat” detta genom att omvandla kol. Denna onödighet uppstår där det inte råder frihandel. Därför är jag nu oroad över att man i onödan närproducerar mat när man istället kan importera denna.

Lena, du undrar över vad det kostar för de stora livsmedelskedjorna att frakta livsmedel långa vägar. Kolla på prislappen i butiken. Den visar att det är bra mycket billigare att frakta maten långväga än att producera den lokalt. Varför ska jag köpa en svensk köttbit när den från Brasilien krävt betydligt mindre resurser att producera och varför ska jag om plånboken inte tillåter köpa en annan billigare matvara som även den är dyrare och krävt betydligt mer resurser än det importerade alternativet? Varför har man bestämt sig för att vi ska köpa just närproducerad mat? Borde vi inte vara konsekventa och välja närproducerade bilar, textilier och radioapparater eller närproducerad järnmalm och timmer? Borde vi inte anlägga en liten bilfabrik och en liten malmgruva på varje liten ort?

Jag förstår inte vad du sätter fingret på när du kritiserar livsmedelsproduktionen. Du kritiserar EU:s protektionism samtidigt som du verkar kritisera frihandeln. Det känns något ambivalent!

Denna kommentar: 0  1

Denna kommentar: 1  0

Du skriver också att ”Man ser alltså vår BNP som konstant i förhållande till våra oljetillgångar”. Det är precis vad Dr Robert Hirsch kommit fram till. Förhållandet är ungefär 1 :1. Länkar finns i våra ”Utgångspunkter för sajten”
Jag delar inte din uppfattning att det inte är ett problem att det vi lägger ner allt mer energi för att få fram energi, den sk EROEI (Energy in return om energy invested). Detta förhållande är det många ekonomer och forskare som uttryckt stor oro för.

Denna kommentar: 1  0

Denna kommentar: 1  0

De som hetsar upp sig över Peak-oil ser statiskt på vårt oljeberoende och dynamiskt på våra oljetillgångar. ”Om vi använder lika mycket olja imorgon som vi gör idag kommer vi att kunna producera mindre då vi imorgon kommer ha tillgång till mindre olja”. Man ser alltså vår BNP som konstant i förhållande till våra oljetillgångar. Får vi mer olja får vi högre BNP men när den sinar minskar vår produktion. När vår tillväxts exponentialkurva och vår oljeproduktions peak-kurva inte längre följs åt går vår oljebaserade ekonomi i väggen. Därför måste vi använda så lite olja som möjligt, så småningom ingen alls. Vad man då förbiser är att vi blir allt bättre på att använda oljan. Vi kan idag åstadkomma en betydligt högre BNP av x kvantitet olja än tidigare. Vår BNP följer alltså inte konstant oljekonsumtionen utan ökar exponentiellt i förhållande till denna med tiden. Det är inte råoljan som är oss kär utan BNP. Om man lägger in exponentialfunktionen i peakkurvan så kommer visserligen BNP-tillväxten mattas av när det blir mindre olja men vår BNP i faktiskt tal kommer inte störtdyka med oljeproduktionen. Om oljeproduktionen
minskar med 20 % kan detta kompenseras av en 25 % effektivisering. Det är därför inte omöjligt att öka tillväxten trots att oljan sinar.

Jag hör ofta klagande över att vi aldrig kan ersätta oljan med dagens energikällor. Det behöver vi inte heller göra, inte helt och inte nu i alla fall. Att vår oljeproduktion istället för att öka börjar minska betyder inte att vi kommer stå helt utan en droppe bensin inom ett par år. Även om vår oljeproduktion minskar så kommer det enligt peakkurvan under en övergångsperiod fortfarande finnas stora kvantiteter olja på marknaden, om än mindre än dagens. Vi behöver alltså endast ersätta oljan successivt i takt med att tillgången minskar. Vi behöver inte heller ersätta oljan med annan energiproduktion utan oerhört mycket kan uppnås endast genom effektiviseringar. Det behöver inte kosta billioner och ta decennier. Man kan hänga på ett extra släpp bakom långtradaren så att luftmotståndet minskar, man kan föra över fler transporter på järnväg, trafikflyget kan flyga rakare rutter, mindre svinn, hybridmotorer, bättre isolering. Många bäckar små!

Man kan förstås även ersätta med annan energi och med tanke på hur mycket som dykt upp de senaste decennierna så kommer det med stor säkerhet finnas ”något” att ta till i framtiden. Vi kan utnyttja biomassa för uppvärmning och värmepumpar. Solcellstekniken har gjort enorma framsteg och placerat sin fot i ett mikroskopiskt hörn av vår energiproduktion. Samma sak är det med vindkraften. Kärnkraftsforskningen har åter satt fart efter år av stagnation. Vågkraft, tidvattenkraft och termisk värme kan också bidra. Många bäckar små! I värsta fall får vi ta till kol under en period i väntan på annat.

Dessutom kan vi konsumera mindre och det är på denna punkt som de båda lärorna skiljer sig. Man kan egentligen se minskad konsumtion som en effektivisering. Enligt den klassiska ekonomiska modellen kommer inte en minskning av konsumtionen leda till en motsvarande minskning av nyttan om konsumenten är fri att disponera sin budget. Om oljepriset ökar blir maten och bensinen dyrare. Konsumentkollektivet måste då minska sin köttkonsumtion och sitt bilåkande. Det kan antingen lägga hela besparingen på endera utgiftsposten eller fördela över bägge. En person som, utan att använda bilen, måste åka lång väg med lokaltrafiken till arbetet väljer hellre att minska sin köttkonsumtion, då bilen sparar tid som denne istället kan ägna åt arbete och då tjäna mer pengar. Den som bor alldeles invid arbetsplatsen väljer istället bort bilen då det inte gör så stor skillnad att gå till jobbet och denne slipper då minska sitt köttätande. Man ska alltså inte förespråka att alla ska köra mindre bil och äta mindre kött utan att just de som minst uppskattar respektive ska minska sin användning. Då minskar nyttan betydligt mindre i förhållande till konsumtionen.

De som varnar för Peak-oil anser att när oljepriset går upp kommer det påverka hela ekonomin negativt och kasta denna över ända. I realiteten påverkar dock ett ökat pris på olja, eller vilken annan resurs som helst, olika delar av ekonomin. Det finns företag som är mer effektiva och företag som är mindre effektiva. En prisökning drabbar främst de företag som har sämst marginaler, dvs de företag som endast producerar lite varor med mycket olja. Dessa slås ut före de lönsammare företagen som har marginal nog att betala det högre priset. På så sätt kommer det genomsnittliga företaget vara effektivare efter prishöjningen. Vår ekonomi är inte bara beroende av olja utan även arbetskraft. Våra löner här i Sverige har stadigt ökat under årens gång. Detta har dock inte lett till någon ekonomisk kollaps. Detta har berott på att den mer arbetsintensiva produktionen lagts ner (och flyttats till låglöneländer). I Borås finns det inte längre någon textilindustri att tala om. Denna har ersatts av annan mindre arbetskraftsintensiva näringar. Det tar lite tid att flytta om produktionen på detta sätt och detta leder till de ständigt återkommande lågkonjunkturerna. När väl förändringen är gjord kan man börja producera igen och uppnå en högre nivå än tidigare innan tiden så småningom är mogen för en ny omorganisering.

Prisuppgången på råvaror har berott på att fler länder , bla Kina har börjat konkurrera på marknaden. Det innebär ännu högre priser och att ännu fler svenska företag tvingas lägga ner men samtidigt uppstår nya företag i Kina som producerar mer varor av den olja som de svenska tidigare använde sig av. Samma oljeåtgång men mer producerat.

Det behöver inte vara illa att ett pris går upp i ett försäljningsled, tvärtom är det bra då det leder till effektiviseringar. Det som inte är bra är när kostnaden går upp. Att priset på olja tredubblas betyder inte att produktionskostnaderna för att pumpa upp oljan har tredubblats. Visserligen betyder ett högt oljepris att konsumenterna får mindre pengar över till annat men samtidigt så står det någon i andra ändan och håvar in pengarna. Oljeländerna kan dra in storkovan (på så sätt är oljemarknaden lite speciell då större delen av produktionen kontrolleras av en kartell vilket gör att de kan sko sig extra på övriga världen utan att egentligen göra någonting extra). Ett höjt pris betyder alltså endast en större förmögenhetsöverföring. Konsumenterna av olja lider dock av detta och ser då till att använda oljan effektivare. När oljan används effektivare kan det motivera ökade utvinningskostnader och man kan därmed utvinna ”dyrare” fält. Priset styr alltså prioritetsordningen mellan olika varor. Ju högre pris, desto mer prioritet och den högre prioriteten motiverar att mer resurser tillförs produktionen.

Då oljepriset höjs så höjs även effektiviteten varpå det blir motiverat att lägga ner mer resurser på produktionen vilket gör att fler, tidigare olönsamma fält kan börja producera. Det betyder att nya fält bygger på ryggen på peak-kurvan vilket gör att nedförsbacken åtminstone blir flackare men detta kan även höja och förskjuta toppen.

Det stämmer att man inte kan dyka upp med pengar och förutsätta att det finns mer olja i marken pga av det. Det är dock inte den totala förekomsten olja som är problemet, då det finns ofantliga mängder, utan lönsamheten att bryta denna. Problemet är alltså inte att det fattas olja i marken utan att det fattas pengar i handen. Man talar om att vissa fält aldrig kommer kunna utvinnas då energin som krävs är större än den mängd man kan få ut ur oljan, en sk ”energisänka”. Därför kommer man aldrig använda en energisänka för att ge bränsle åt ett oljekraftverk som producerar el. Oljans värde ligger dock inte primärt i dess energiinnehåll utan i att det är ett mycket effektivt flytande bränsle, vilket är användbart i framför allt transportsektorn. Därför kan det fortfarande finnas ett värde i att utvinna olja ur en energisänka för att få fram detta formidabla bränsle då det skulle vara mer resurskrävande och kostsamt att bygga in ett gigantiskt batteri i alla trafikflygplan och transportfartyg. Därför kan man inte räkna ut exempelvis oljesanden.

Den ekologiska ekonomins lösning är inte att sortera ut de mindre effektiva delarna av ekonomin och behålla de mer effektivare. Man drar istället hela ekonomin över en kam och går in för att minska ner hela denna. Jag har sällan eller aldrig hört en ekolog fråga sig vilka delar av ekonomin som främst ska ställas om från oljan med utgångspunkt i dess effektivitet utan i regel är man ute efter att ställa om allt urskiljningslöst. Att man vill minska transporter och konventionellt jordbruk beror på att de slukar stora mängder olja, inte på att de utnyttjar dessa kvantiteter sämre än andra. Med det tillvägagångssättet får man mycket riktigt en sänkt BNP, då man inte genomför någon effektivisering. Det är därför den ”ekologiska” produktionen kommer föra in oss i en katastrof. Därför förordar jag det konventionella ekonomiska tänkandet. Här ovan är teorin. Bevisen finns i historieböckerna.

Denna kommentar: 1  1

Jag utgår från att jorden är ändlig och att det finns ändliga, begränsade resurser. Så småningom når man ”taket” och därefter faller produktionen av vilken ändlig resurs som helst (olja, kol, litium, fosfor etc.). Du verkar tro att ”marknaden” kan trolla fram nya resurser ur luften.

Ett citat av Ken Deffeyes illustrerar skillnaderna mellan våra perspektiv:
”The economists all think that if you show up [...] with enough currency, God will put more oil in the ground”.

Men ibland kan faktiskt en resurs ta slut och inte ens ett högt pris kan trolla fram några större volymer av en knapp vara. Vi har stora problem om vi är på väg att nå oljetoppen inom en snar framtid.

Denna kommentar: 1  0

Problemet är att olja står för 40% av jordens totala energiförbrukning och en ersättning för bara en liten del av denna energi är inget man snyter ur näsan. Tvärtom krävs det decennier och biljoner kronor för att bygga upp en alternativ infrastruktur.

Men vi verkar vara överrens om att priserna kan gå upp starkt (snarare än att oljan ”tar slut”). Detta är illa nog. För drivmedel och transporter står kostnaderna i proportion till oljepriset, och, även så för industrijordbruket.

Ex. år 2000 stod drivmedelspriset för 20% av den totala kostnade för att transportera en container från Shanghai till någonstans-i-USA (3000 USD). När oljepriset stod i 130 dollar/fat förra våren kostade det 8000 USD att transportera samma container och drivmedel (bunkerolja, diesel) stod för 50% av kostnaden.

När oljepriset går upp utgör detta ett stort problem för vårt oljeberoende jordbruk. Det var det som hända förra året när matpriserna globalt sköt i höjden och matkravaller utbröt i ett dussintal länder. Vi borde jobba mot ett oljeoberoende jordbruk och ekologiskt istället för konventionellt är ett första steg…

Denna kommentar: 1  0

Man hade samma debatt som den om Peak-Oil på 1800-talet då man såg problemen med att Englands industri skulle få svårigheter med kolförsörjningen, som den var beroende av, då kostnaden för kolet skulle bli högre med tiden. Det blev ingen kris. Vad som skedde var att transportkostnaderna sjönk, nya fyndigheter hittades samt en övergång till andra energislag, exempelvis olja. På vilket sätt skiljer sig situationen idag?

Visst, araberna kan ljuga om tillgångarna de vet att de inte har men de lär knappast ljuga om tillgångarna de inte vet att de har och det är det väsentliga. Oavsett så bevisar varje faktiskt producerat fat att det finns mer i marken som inte i dagsläget varit lönsamt att ta upp. Uppgifter om reserver har alltid varit osäkra men man har trots det fått upp mer och mer olja på fler och fler platser sedan man började för hundra år sedan.

Jag inser också att vi måste ställa om från oljeberoendet, vilket vi redan hållit på med ett tag men det är inte domedagen som lurar kring hörnet. Marknaden styr allt och löser problemen på bästa sätt över tiden.

Denna kommentar: 0  1